Veabacken och Gastaberget.

Innan den nya vägen  Augerum-TorsÃ¥s byggdes, som nödhjälpsarbete i mitten pÃ¥ 30-talet  förra Ã¥rhundradet, hade vägen en annorlunda sträckning.

Strax öster om "Nollan", där vägen delar sej mot KättilsmÃ¥la och GermundsmÃ¥la, gick vägen i en lÃ¥ng , brant stigning uppför Gastaberget. Bergets mäktighet kan förstÃ¥s när man ser de  nästan lodräta bergssidorna öster om den nya vägen. Där man har berget pÃ¥ östra sidan och LyckebyÃ¥n pÃ¥ den västra.

Den delen av den gamla vägen kallas  i folkmun för "Veabacken". Man kommer in pÃ¥ den om man efter bara knappt hundra meter pÃ¥ GermundsmÃ¥lavägen, tar av Ã¥t höger pÃ¥ den lilla ansprÃ¥kslösa grusvägen. Efter ytterligare nÃ¥got hundratal meter börjar stigningen uppför Veabacken.

När bönderna kom med sina vedlass, pÃ¥ väg in till tätorten för avyttring av sin ved, var man tvungen att lasta av halva lasset nedanför backen. Ã…ka uppför backen, lasta av det halva lass man fÃ¥tt med sej upp. Ã…ka ner igen och lasta pÃ¥ halvlasset man lämnat. Lasta pÃ¥ detta och Ã¥ka uppför backen. Lasta pÃ¥ den andra halvparten däruppe. För att sen kunna fortsätta sin resa in till staden  med sin vedleverans.

Därav namnet Veabacken.

Det viskades om att gastarna i Gastaberget hade ett finger med i sammanhanget. För en och annan av allmogen som hade lite kontakt med dom, kunde utan problem forcera den enorma stigningen utan att spränga det stackars dragdjuret.

Så har det berättats!

Nils D

Denna sida är visad 3026 gånger.