MÃ¥nne Hanssons bagge

Jag minns en historia som berättades av kära svärmor Astrid efter att hon varit uppe på en av sina garderober och hittat en gammal fotogenlampa. Hon drog sej då till minnes en historia om den där gamla lampan. En historia som är 70 år gammal, drygt. 

Året var alltså 1942 , i oktober. Betorna var just upptagna och korna hade förstås fått mumsa på några av dom. En av korna  var "ikalv", i långt framskridet stadium . Hon skulle justtill att kalva. Man var lite ängslig att korna kanske ätit lite för  mycket av de nyplockade betorna och med tankepå den här kons tillstånd , gick Astrid ut i lagårn på natten för att se till henne. Fotogenlampan hade hon med sejoch lyste den sena förrättningen med. Astrid var också långt framskriden med Ing-Britt. Som föddes bara 2,5 månader senare. Den 13 januari1943. På väg tillbaka in i huset, sattehon sej ett ögonblick att vila på förstutrappan. Till sin förvåning fick honstrax sällskap av en stor bagge , med väldiga horn. Baggen kom fram till henneoch där satt dom och språkades vid en stund i nattmörkret, innan Astrid gick inoch lade sej.

På morronen berättade hon om nattens äventyr, men ingen ville tro henne. ”Det var nog ett spöke du såg därute” menade man. Eller att det kanske till och med var hornpär själv som hade gjort henne sällskap. Alltnog, ingen trodde henne. Senare under dagen kom käre svärfar Arvid ochsa att nu hade han förklaringen på det förmodade spöket eller hornpär. Det hade mycket riktigt varit en livs, levande bagge Astrid fått sällskap av. Ernst, som bodde en bit bort på Persmålavägen, hade lånat Månne Hanssons i Clementsmålas bagge. För att få sina tackor dräktiga. Baggen hade väl känt sej lite ohemma där i Ernsts uthus och brutit sej ut med sina kraftiga horn. Han hade knallat vägen fram, fått se Astrids lampa när hon gick tillbaka mot huset och gjort henne sällskap.

Att baggen drogs till lampan som en malfjäril om natten har sin förklaring. Baggen var jättegammal och följde sin ägare, Månne , som en hund. Ja man kan säja att Månne hade honom istället för hund. Han följde sin husbonde överallt. Dag som natt. Inte sällan var Månne ute efter mörkrets inbrott och gick. Då hade han sin gamla fotogenlampa ochlyste sej med. När baggen såg lampljuset från Astrids lampa, trodde han naturligtvis att det varMånne, hans husbonde.

Så fick Astrid upprättelse, baggen kom tillrätta och lampan finns kvar än i denna dag att minna om denna historia. 

Nils D    

Denna sida är visad 3161 gånger.