LOGGA IN
OM ROTBYGD

HA Knut Hahn: Selmira Ung då i Janjevo &

UNG DÅ I JANJEVO & NU

Pappa heter Shefki och är uppväxt i Janjevo som ligger i Kosovo. De var fyra bröder inklusive pappa och fyra systrar men två av syskonenär döda idag. Min farmor blev förlamad då hon fött alla barnen. Min farfar jobbade och slet mycket. Det var han som tog hand om hela familjen tills barnen blev stora och bröderna började jobba. Vissa av pappas bröder gifte sig jättetidigt och skaffade barn vilket innebar att de fick ta stort ansvar som unga. Pappa slutade skolan i tidig ålder eftersom han ville stå på egna ben. Han började jobba tillsammans med sin ena bror som försäljare ute på olika marknader vilket han gillade. När han var 16 år blev han inkallad till militärtjänst i två år. Under tiden föddes min syster. När pappa kom hem efter 6 månader fick hanträffa sitt barn för första gången så han var inte med när mamma fick min syster.

Hur var det att vara ung när du var i min ålder? Det var mycket jobbigare förr. Pappa berättar att han fick jobba när han var 10 år gammal. Han jobbade från morgonen till kvällen. Det var tufft tyckte pappa. Men de blev vana efter hand som tiden gick. De hade en telefon hemma som man inte fick ringa på i onödan, bara om man var tvungen eftersom det kostade enormt mycket.

Pappa fick inte träffa vänner under dagen, bara på kvällen. De fick inte umgås hemma hos någon, utan kompisarna samlades i ett stort gäng ute på gatan vid någon bar.

Mina farföräldrar var mycket stränga angående arbete och jobba var han tvungen till att göra. Sade min farfar att de skulle äta klockan 17.00– 18.00 så var de tvungna att komma i tid annars fick de vara utan mat resten av kvällen.

Kläder fick de bara byta en gång i veckan. Fastän de jobbade på marknaderna och sålde saker så fick de ha på sig samma kläder resten av veckan.

Hur var det att gå i skolan? Lärarna var mycket stränga. Kom man försent några minuter fick man stå i ett hörn resten av lektionen. Vissa elever fick sträcka ut händerna och läraren slog till med ett linjär, det skulle vara som en läxa eftersomman måste lära sig att komma i tid och göra sina uppgifter man fick av läraren. Förr i tiden tyckte vi inte om skolan så mycket sa pappa.

Vi tog det inte så seriöst, det var många som sket i skolan det första året. Men visst var det många som tyckte om att gå i skolan också men som inte hade möjligheten. Det kunde bero på att föräldrarna inte ville att barnen skulle gå till skolan eller också att de inte hade råd till böcker.

Föräldrarna ville hellre att barnen skulle komma hem med pengar till huset än att sitta med en bok i handen. Nästan alla mina vänner struntade i skolan och började jobba som säljare ute på marknaderna. Det fanns mycket marknader då eftersom det var populärt.

Så jag slutade skolan då jag precis fyllde 13 år och började jobba med mina fyra bröder istället. Medan jag gjorde militärtjänsten fick mina bröder ta hand om försäljningen vilket gick bra men jag slet också mycket och gjorde mitt bästa för att det skulle gå bra för oss.

Att börja arbeta, hur var det?

Pappa var den yngste brodern och skötte jobbet mest och han lyckades bra!

Men visst det var svårt att hitta jobb för dem som inte hade någon utbildning. Det var många som slog in på föräldrarnas spår precis som pappa gjorde.

Likheter: Om man jämför då och nu så har det verkligen förändrats enormt mycket. Mina föräldrar hade det mycket strängare då de var i min ålder. Det var arbete och stor ansträngning som stod på schemat, vilket idag inte är så vanligt. Idag kan man jobba och få pengar men man kan även få hjälp om man inte klarar sig. Förr i tiden så kunde de unga inte stå med mobilen i handen för jämnan som man gör idag.Har man inget att göra så sitter man där med sin mobil och antingen snackar eller sms:ar. Mobilen blir säkert också tråkig snart och så kommer det något nytt i stället.
I framtiden vill jag inte att mina barn ska hålla på med telefoner ochdatorteknik för jämnan. Det förstör människan och man blir bara beroende. Jag önskar istället att vi kan hitta någon slags aktiviteter som både barn och vuxna kan delta i. Det skulle vara mycket roligare. Naturen är fin och där kan manvara istället för att stänga in sig på rummet.

 Av Selmira Gashi

 

 

 



Denna sida är visad 1020 gånger.