LOGGA IN
OM ROTBYGD

Farmor Kersti som ung
Farmor Kersti som ung

Estetälvan KH: Andreas Dunsös farmor

Min farmor Kersti är född 1940. När hon växte upp i Johannishus där jag också bor var orten betydligt mindre, och det fanns nästan ingen som hade bil. Trots detta låter det på sätt och vis som ett större samhälle när farmor berättar. Det fanns tre affärer som sålde diverse varor, de hade mat, tyger, bensin, olja och allt möjligt. Tågstationen som nu är en bostad var också öppen, och ånglok stannade i Johannishus. Kersti visste precis när hon behövde gå för att hinna springa ner till stationen. Hon minns att hon kände en särskilt snäll lokförare som brukade låta henne åka bort till kyrkan,och hur loket tuffade när de eldade med kol i den stora pannan. Det fanns en bil som åkte runt och sålde fisk, och en gång kolliderade den med tåget påjärnvägen. Föraren och hela framdelen var oskadda, men bakdelen av bilen var borta. All fisk tillsammans med försäljarens pengar var utspridda över hela rälsen, och Kersti var med och hjälpte till att leta efter och plocka upp vad som var kvar.

De flesta vid den här tiden hade bara cykel, men Kerstis pappa var taxichaufför i Johannishus, och familjen var därför bland de första i byn både med bil och telefon. De brukade få springa bort och hämta folk i trakten då någon fick samtal, och ofta kunde någon få springa och stanna hennes pappa när en kund ringt efter taxi, så att han slapp köra fram och tillbaka i onödan. Körde han någon till doktorn fick han helt enkelt vänta tills besöket var färdigt och kunden skulle tillbaka igen.

På fritiden fanns inte någon TV att titta på. Kersti skaffade TV först 1961 när hon och farfar flyttat till Ronneby. De första i Johannishus som skaffade TV kunde endast se på danska program, men hela byn stod ändå i trappen och vid fönstren och tittade.

Om man var hemma kunde man dricka kaffe och samtala, spela sällskapsspel, lyssna på radio eller läsa en bok. Gick man ut kunde man bland annat ta sig in till Ronneby och titta på matiné, en bio som gick dagtid på söndagar. Kersti brukade också ta en fika på café Fenix, där man kunde få enkopp varm choklad med grädde för en krona. De gick också ut och dansade mycket, Rock ”n” Roll var nytt och Elvis var populär. Kersti berättar att ungdomar drack mindre. De som drack stod vanligtvis utanför dansgolvet, och fast de rök ihop då och då när det blivit för mycket var slagsmålen inte alls så råa som nu.

När Kersti var mindre brukade hon leka mycket vid stallen, och hon minns att pojkarna brukade bygga båtar av masonit och paddla upp för ån. På vintern kunde de åka skridskor upp för samma å, och de lekte också mycket med sina sparkar under årstiden. Hemma hos Kerstis mormor brukade hennes bror skjuta stora råttor, som de fångat i burar med nät, med sitt luftgevär. En gång stoppade han ner en råtta i kaffekitteln och stack ut svansen ur pipen för att skrämmas. Kersti är fortfarande rädd för råttor idag.

Reflektion:

Folk var närmare varandra då jämfört med nu, och omgivningenvar långt mer levande. Urbanisering och centralisering har gjort det svårt att driva små affärer då snabb och bekväm transport har gjort dem onödiga för många. Ungdomar nu tror jag också är hårdare till sättet, bara att folk gickoch dansade nyktra låter till och med konstigt i mina öron. Det känns också som att det finns stor pessimism för framtiden nu, det hade varit intressant attv eta hur det kändes att vara ung under tiden som Sverige fick det bättre och bättre hela tiden, och att kunna vänta sig mer än ens föräldrageneration haft möjlighet till.

 



Denna sida är visad 1024 gånger.