Övernaturlig hjälp vid segling
Denna historia hörde jag berättas hos Lars Olsson i Bråten någon gång på 1930-talet.
Han och nÃ¥gra andra vrakekelag hade seglat till Kalmar med nÃ¥gra tunnor blodlakade (lättsaltad) sill. Det hade gÃ¥tt bra med försäljningen, men det blÃ¥ste en envis sydostvind varje dag och att kryssa frÃ¥n Kalmar till Torhamn ville man inte i första taget. Men sÃ¥ fick de höra om en â€trollkärring†som kunde det mesta om väder och vind. Lars sökte upp henne och hörde sig för om hon kunde hjälpa dem med bättre vindförhÃ¥llande. Jo, nog kunde hon det, men det kostade tvÃ¥ kronor. Hon fick detta och han fick i utbyte ett snöre med tre knutar pÃ¥ och följande förmaningar: â€GÃ¥ till ekan och lös upp en knut sÃ¥ fÃ¥r du se vad som händer, men vad du än gör sÃ¥ lös inte upp den sista knutenâ€.
Lars gick tillbaka till ekan och när han kommit ombord löste han upp den första knuten. Minsann mojnade det och började dra lite svagt från nordost. De satte segel och kunde till och med ha toppsegel. När de kom till Yttre Stengrundsbojen utanför Olsäng löste han upp den andra knuten och efter det fick de ta in två rev i både fock och storsegel. Nu gick det undan och när man kom till Garnakullapricken tyckte man att nu är vi snart hemma så nu struntar vi i vad kärringen sa och så löste de upp den tredje knuten.
Men det skulle de inte ha gjort, för pÃ¥ ett ögonblick kom där en â€BorÃ¥sakulaâ€, en mindre tromb, och av focken var bara liken kvar. Strax därpÃ¥ gick spriet till storseglet av och man fick segla med endast trekanten till Torhamn (som pÃ¥ den tiden kallades för â€Hatta-Korraâ€). Hem kom man, men nästa gÃ¥ng kommer man nog att lÃ¥ta den sista knuten vara.
Jag vill inte garantera sanningshalten i denna historia helt och hållet, men jag har återgivit den som jag minns den.
Nedtecknat av Evert
Karlsson i Karlskrona december 2015.
Denna sida är visad 2490 gånger.
Denna berättelse är skapad av:
Tommy Mia Andersson, 2015-12-14
Redigerad, 2015-12-14 10:50:06