Det spökade i Aleparken
Aleparken är beläget
mellan Konungshamn och Sibbaboda och är bl.a. känd för att där har funnits en
begravningsplats för koleraepidemins offer under 1830-talet. Men platsen är
också mytomspunnen för sina spökerier härstammande från tiden då en dansbana lär
ha anlagts på den sedan länge överväxta och utplånade begravningsplatsen. Det
sägs att de begravda då inte längre fick någon ro i sina gravar utan visade sig
som vÃ¥lnader eller â€gastar†för folk som passerade pÃ¥ den gamla kustvägen genom
Aleparken.
Gammalt folk har
berättat att det nattetid oförklarligt kunde ses begravningsfölje med häst och
vagn komma körandes genom Aleparken. Och många hästkuskar som måste passera
genom Aleparken, framförallt i mörker, kopplade bort hästarnas betsel i god tid
innan sÃ¥ att inga vÃ¥lnader eller â€gastar†skulle kunna springa fram och ta tag
i betslen och därmed stoppa framfarten. Och så snart Aleparken hade passerats
så kopplades betslen på igen.
PÃ¥ den tiden fanns det
flera cykelverkstäder i socknen, en del både tillverkade, sålde och reparerade
cyklar. En sådan verkstad var August Anderssons som startade 1902 i Klakebäck,
inte långt från Aleparken. Kanske var det just i hans verkstad man kunde läsa
följande:
â€CYKLA EJ OM NATTEN:
1. Cykla inte när det är mörkt.
2. GÃ¥r det tungt att trampa? DÃ¥
sitter det en gast på din pakethållare.
3. Vänd hojen kvickt och cykla
tillbaka en bit.
4. Vänd den ännu en gång.
5. Cykla tills du passerar en
bäck.
6. Gastar kan nämligen inte ta
sig över rinnande vatten.â€
Än idag kan man inte undgå att känna kalla kårar när
man passerar mellan de höga träden som omger den gamla kustvägen och som även i
fullt dagsljus skapar ett spöklikt skuggmörker. Som om detta inte vore nog så
lär där växa en â€liksvamp†som avger nÃ¥got som beskrivs som, just det, en
liklukt! Och fortfarande är det många som inte gärna färdas genom Aleparken
annat än med bil, i varje fall inte efter mörkrets inbrott.
En del spökhistorier
frÃ¥n Aleparken har dock sina naturliga förklaringar. Här följer en sÃ¥dan â€sannâ€
berättelse: Den historia är berättad för Arnold Johannisson i Konungshamn av
hans far Oskar Johannisson någon gång i slutet av 1940-talet.
Far och â€lille Edvinâ€
Johansson hade varit och besökt nÃ¥gra damer i â€norra socknenâ€. Det var kanske
på 1920- eller 1930-talet. När de cyklade hem sent på kvällen märkte far att
Edvin blivit en bit efter och plötsligt hördes han ropa: â€Oskar, vänta!†Men
far befann sig mitt i Aleparken och vågade inte stanna. Han cyklade tills han
kom igenom och där väntade han.
Efter en stund kommer
Edvin trampande så han kunde dö. Han trodde han fått en gast på pakethållaren,
men i själva verket var det rocken på pakethållaren som kommit in i bakhjulet.
Detta har tagits fram av studiecirkeln â€Rotbygd†i PRO Torhamn hösten 2015.
Denna sida är visad 3084 gånger.
Denna berättelse är skapad av:
Tommy Mia Andersson, 2015-11-17
Redigerad, 2015-11-17 17:45:48