LOGGA IN
OM ROTBYGD

Danzigolyckan april 1955

De tvÃ¥ fiskebÃ¥tarna KA 201 ”Emanuel” av Ungskär och KA 400 ”VÃ¥gen” av Svanhalla Ã¥kte i mitten av april 1955 till Danzigerbukten vid den polska kusten för att fiska lax. Där fanns ocksÃ¥ bÃ¥tar frÃ¥n bland annat Inlängan, Hasslö och Nogersund. ”Emanuel” och ”VÃ¥gen” skulle vara hemma igen den 28 april resp. den 30 april, men de Ã¥tervände aldrig. PÃ¥ ”Emanuel” fanns John PÃ¥lsson, Carl PÃ¥lsson, Göte Ungfors och Petter August Ungfors. ”VÃ¥gens” besättning var Erik Pettersson, Olle Johansson och Edvin Olsson. 

FrÃ¥n början var vädret bra, men pÃ¥ söndagskvällen den 24 april blÃ¥ste det upp till storm i omrÃ¥det med kraftigt snöfall och vindstyrkor pÃ¥ över 30 m/s. Stormen varade i 36 timmar och upplevdes som ett rent inferno och var enligt flera av fiskarna bland det värsta de varit med om. PÃ¥ ”Fortuna” av Ungskär spolades en fiskare överbord av en brottsjö, men räddades som genom ett under av sina kamrater pÃ¥ bÃ¥ten. Fönsterrutor slogs sönder, laxgarn för stora värden försvann och fiskebÃ¥tar förliste. ”Diana” av Inlängan hade kontakt med ”Emanuel” vid 17-tiden pÃ¥ söndagen, det var sista gÃ¥ngen de hade kontakt. 

Den 28 april skriver Blekinge Läns Tidning (BLT): ”Fyra Blekingefiskare frÃ¥n Ungskär är sedan söndagseftermiddagen spÃ¥rlöst borta och man börjar frukta för deras öde. Det försvunna fiskefartyget är KA 201 Emanuel av Ungskär, en 33 fots knubb med fast styrhytt. Ombord befann sig 56-Ã¥rige ägaren till bÃ¥ten, John PÃ¥lsson, vidare Petter Ungfors, som är i 40-Ã¥rsÃ¥ldern samt deras söner Carl PÃ¥lsson och Göte Ungfors, 25 resp. 20 Ã¥r gamla. Enda hoppet är att den försvunna bÃ¥ten tagit sig in till nÃ¥gon polsk hamn och där funnit skydd mot det hÃ¥rda väder som rÃ¥tt de senaste dygnen i Danzigerbukten. DÃ¥ ”Emanuel” försvann frÃ¥n sina fiskekamrater rÃ¥dde stark snötjocka och svÃ¥rt väder.” Det blev ett intensivt spaningspÃ¥drag och tyska fiskare meddelade att de hade bärgat laxgarn som ”Emanuel” lagt ut, men ingen sÃ¥g nÃ¥gra spÃ¥r efter fiskebÃ¥ten. 

Fredagen den 29 april skriver BLT: ”Under det senaste dygnet har de anhöriga till de försvunna blekingefiskarna slitits mellan fruktan och hopp, men ännu sent pÃ¥ torsdagskvällen hade man icke fÃ¥tt minsta livstecken frÃ¥n KA 201 Emanuel av Ungskär, vilken varit försvunnen sedan söndagseftermiddagen. Man klamrar sig fast vid hoppet att fiskebÃ¥ten lyckats ta sig in till nÃ¥gon polsk hamn. Till ängslan har bidragit att andra fiskebÃ¥tar rÃ¥kat illa ut och att vrakspillror pÃ¥träffats efter fiskebÃ¥ten VY16 frÃ¥n Gotland, vilken som bekant gÃ¥tt till botten med tvÃ¥ man. Vidare befaras att en dansk fiskekutter förlist. Än anses dock icke att allt hopp vara ute för de fyra männen frÃ¥n Ungskär.” I samma artikel skriver man om ”VÃ¥gen”: ”SvanhallabÃ¥ten VÃ¥gen som ocksÃ¥ rapporteras saknad är ej efterspanad och man hyser ingen större oro för den. BÃ¥ten ska nämligen inte vara hemma förrän pÃ¥ lördag eller söndag och dÃ¥ den saknar radioutrustning för sändning kan den inte meddela sig med andra bÃ¥tar eller de hemmavarande. 

Den 30 april skulle ”VÃ¥gen” kommit hem till Svanhalla, men den 2 maj hade den fortfarande inte kommit hem, sÃ¥ nu var tvÃ¥ bÃ¥tar och deras besättningar försvunna och det fanns inga spÃ¥r efter nÃ¥gon av de tvÃ¥ bÃ¥tarna. Hoppet att de sju männen var i livet försvann snabbt och BLT skriver den 2 maj: ”De bÃ¥da senaste dygnen har inte bringat nÃ¥got nytt om de försvunna fiskebÃ¥tarna KA400 VÃ¥gen av Svanhalla och KA 201 Emanuel av Ungskär och deras besättningar pÃ¥ sammanlagt sju man. De hemmavarandes hopp om att fÃ¥ se sina kära i livet har fÃ¥tt hÃ¥rda törnar under dessa fyrtioÃ¥tta timmar. Ovissheten har blivit en fruktansvärd tortyr, värre än nÃ¥got annat. Även om det fortfarande finns ett litet hopp att de sju tappra männen skall ha klarat sig, försvinner det snabbt med varje timme som gÃ¥r. I lördags eller senast igÃ¥r skulle VÃ¥gen varit hemma, men det för de hemmavarande sÃ¥ välkända motorljudet frÃ¥n bÃ¥ten pÃ¥ ingÃ¥ende hördes aldrig. Ödet synes denna gÃ¥ng ha slagit hÃ¥rt bland människorna i Östra skärgÃ¥rden. Sorgen vilar tung över mÃ¥nga fiskarhem.” 

Dramat blev inte mindre av att det rapporterades att fyra fiskebÃ¥tar uppbragts av sovjetiska fartyg och tvingats till hamn i Pionersk. Först fick svenska myndigheter inte veta namnen pÃ¥ bÃ¥tarna, men den 11 maj skriver BLT: ”Ryssarna namnger bÃ¥tarna, VÃ¥gen och Emanuel ej med.” Därmed kunde man konstatera att sannolikheten för att de tvÃ¥ bÃ¥tarna hade gÃ¥tt under med man och allt var stor. De fyra bÃ¥tarna som tvingats till rysk hamn släpptes efter nÃ¥gra dagar och Ã¥tervände hem. 

Hoppet är emellertid det sista som överger en människa och 50 Ã¥r efter olyckan hade BLT tvÃ¥ artiklar om händelsen. Där presenterade efterlevande till besättningarna sin teori om vad som skulle kunna ha hänt. Förhoppningsvis fÃ¥r de sÃ¥ smÃ¥ningom ett klart besked om vad som verkligen hände. 

Berättelsen bygger på artiklar i Blekinge Läns Tidning april och maj 1955 och april 2005. De är utlånade av Kjell Pålsson, son till Carl Pålsson.



Denna sida är visad 2244 gånger.

Visa karta

Denna berättelse är skapad av:
Tommy Mia Andersson, 2014-01-08
Redigerad, 2014-01-08 18:02:33