Torhamns GOIF bildas 1938
Landsbygdens
sysselsättning och fritidsutbud har alltid varit ett problem. Och än värre var
det förr med krokiga och undermåliga grusvägar. En egen cykel var höjden av
lycka och en bil en oftast ouppnåelig dröm. Ungdomen hänvisades till det utbud
av sysselsättning i arbete och fritid, som fanns i dess närhet. Att â€sparka
boll†har i alla tider varit en sådan fritidssysselsättning och förekom mer
eller mindre organiserat i Torhamn tidigt. Så småningom togs initiativ till att
bilda en idrottsförening. Det skedde den 13 februari 1938 och namnet blev
Torhamns Gymnastik och Idrottsförening, TGOIF. Den första styrelsen bestod av
ordf. Harald Larsson, vice ordf. Arthur Widerström, sekreterare Gunnar Ramström,
kassör Åke Johansson och materialförvaltare Arnold Holgersson.
Dittills hade man â€sparkat
boll†hos Nisse Nilsson i Truseryd och på en äng i Gullholma. Men föreningens
första hemmaplan fanns i Sibbaboda och redan i april 1938 spelades den första
inofficiella fotbollsserien. Den serien avslutades med Torhamn i topp på 13
poäng, därefter Törnåkra 12, Björkenäs 10, Möckleryd 3 och sist Horsaryd med 2
poäng. Flera av lagen gick sedan samman med Torhamns GOIF och redan sommaren samma
år spelades vad som räknas som den första officiella fotbollsmatchen, Torhamns GOIF
i gula tröjor, blå byxor och svarta strumpor, mot Jämjö/Ramdala B. Det slutade
med förlust, 0-6. I Torhamnslaget spelade Helge Johansson i målet och övriga
var Helge Olsson, Lennart Nordin, Lennart Lindström, Arvid Andersson, Kurt
Johansson, Arne Persson, Einar Rundberg, Sture Merkel, Arnold Holgersson och
Anton Magnusson.
Påföljande år 1939
fanns TGOIF representerad i Blekingeserien div. 3 Östra. Första matchen, den
6:e augusti, var borta mot Hästö IF och slutade 9-1 till Hästö! Torhamns första
mål i den serien gjordes därmed av Arvid Andersson som senare blev första årets
skyttekung. Den första segern, 5-1, kom dock redan den 27 augusti på
hemmaplanen i Sibbaboda mot Blåningsmåla IF. Nya i laget var Gustav Österström,
Erik Persson och Ragnar Sandberg. Den senare fick en son, Roland Sandberg, som
började sin karriär i Jämjö GOIF, därefter spelade han i Lyckeby, Åtvidaberg
och fortsatte som proffs i Kaiserslautern med gästspel i Svenska Landslaget.
Under många av de
första spelåren kunde det vara svårt att få ihop 11 man till ett fotbollslag.
Skörden, jakten, militärtjänstgöring, m.m. kom emellan och lagens
sammanställning varierade liksom därför också resultaten. Under krigsåren 1940
– 45 spelades inga serier på lägre nivåer där TGOIF annars skulle spelat. Det
blev i stället sporadiska matcher och en egenkonstruerad pokalserie. Det var
sannolikt under den perioden som matchstället ändrades till grönt som det är
ännu idag.
Matchplanerna under
första åren var ängsytor som inte lämpade sig för odling därför att det var
sankt och stenigt. Därtill lutade marken så att ena halvleken var uppförsbacke
och andra blev nedförsbacke. Omklädning till matchdräkt skedde under några
björkar medan bortalagen hänvisades till en ek. I bästa fall fanns det en spann
vatten att tvätta av sig i. Det hände att gästande lag kom med buss vilket
väckte avund, de hade ju pÃ¥ sÃ¥ sätt â€omklädningsrummet†med sig!
Efter Sibbaboda blev
Möckleryd hemmaplan för TGOIF. Den
planen låg utmed den gamla grusvägen, där det idag från andra sidan vägen går
in en stig till Hästahallen med hällristningarna. Den var åtminstone nästan
vågrätt men omklädningsrum var fortfarande under bar himmel eller närmaste
träd. 1952 blev fotbollsplanen i Korpakärr klar med för den tidens krav riktiga
omklädningsrum och en fin idrottsplats. Sedan dess har idrottsplatsen byggts ut
efter hand och har idag en A-plan, en sjumannaplan, träningsplan, 4 moderna
omklädningsrum, en mindre inomhushall och en klubblokal. Även om fotboll alltid
varit huvudsporten för TGOIF så har ändå andra sporter utövats i mer eller
mindre skala. Det har varit friidrott, handboll med herr- dam- och flicklag,
bandy, bordtennis, dam- och barngymnastik.
Ett annat problem förutom
dåliga fotbollsplaner under de tidigare åren var transporterna vid
bortamatcher. Ibland var det byte av färdmedel under resans gång, t.ex. mellan
lastbilsflak, buss, tåg och Österströms fiskebåt. Och så förstås cykel och
moped! När TGOIF i slutet av 1939 hade bortamatch i Saleboda åkte man dit i
Gustav Olssons öppna lastbil. Man satt på lösa träbänkar på flaket och fick åka
hem på samma sätt men med en svidande förlust med hela 14-1. Men längs vägen
hem stod folk och vinkade och hejade på dem! Det visade sig att de trodde att
Torhamns fotbollspojkar hade blivit inkallade och nu var på väg för att möta
krigsutbrottet!
PÃ¥
40- och 50-talet kretsade mycket av både transporter och föreningsverksamhet
kring Torhamns Bageri. Vissa tider var bageriet som en mindre klubblokal.
â€Bagarn†själv, Arnold Holgersson, liksom Gunnar Fröjd, Rune Nicklasson och
Gösta Andersson var djupt involverade i TGOIF. Brödbilen fungerade både som
match- och materialtransport. Och på bageriets vind hängde för det mesta matchställen
på tork! Inför varje hemmamatch hade
brödbilen två matchbollar med sig på sin dagliga tur in till stan. Bollarna var
â€tränsadeâ€, det vill säga hopsydda med läderband (senare dock med bomullsband).
En nick med en sådan boll kunde med lite otur betyda blodvite. Hos
Sportkompaniet tränsades bollarna och kanske ännu viktigare, pumpades upp
ordentligt och kunde på brödbilens återresa till Torhamn levereras till
matchen.
Ytterligare en eldsjäl
var handlaren i Steneryd, Åke Eliasson som av en händelse själv fick veta att
han blivit vald till föreningens ordförande! Han ordnade lotterier och vinster,
blev lagledare, skötte gräsplanen och tog hand om kiosken på idrottsplatsen, satte
fart på intäkterna genom föreningens festplats i Torhamn. Och skötte sin butik
i Steneryd med framgång!
Idrottsfester med dans
var under många år viktiga inkomstkällor för TGOIF. Den första dansbanan låg nere
vid Pettersvik i Torhamn. 1944 anlades Björkängens eller Björkbackens Festplats
(båda namnen figurerar i folkmun) vid Träsmedsvägen och blev en mycket populär
festplats under många år innan den lades ned 1966. Åke Eliasson var duktig på
att boka artister och göra annonser i tidningarna. Vid ett tillfälle hade vår
boxningsvärldsmästare Ingemar Johansson besökt Karlskrona vilket uppmärksammats
i tidningarna. Åke gjorde då en annons och affischer där det stod med stora
bokstäver â€Ingo kommer†…. och med betydligt mindre bokstäver â€troligen inteâ€
och avslutade storstilat med â€men vi har dans ändÃ¥â€! Resultatet uteblev inte,
många kom även om en del som inte läst det finstilta knorrade lite.
I tidningarna kunde det
se ut som när TGOIF 1953 annonserade:
TORHAMN Stor idrottsfest
Lördagen den 8:e augusti kl. 20 –
24 å Björkängens festplats.
Dans till Jack Simons populära
orkester.
Uppvisning i tyngdlyftning av
Blekingska elitmännen R Cannerström, E Cederholm och G Andersson.
Söndagen 9:e augusti kl 19-23. För
dansmusiken svarar Westerbergs Kapell .
Kl 19 brottningstävlingar med
deltagande av bl.a. Einar Svensson, Sixten Holmberg, Olle Vinqvist, Curt
Appring m.fl.
Båda Kvällarna storslagna
festarrangemang.
Danskvällarna på
festplatsen var välbesökta på den tiden. 3-400 personer betalade inträde och
lotterier, varmkorv, prickskytte med luftgevär, m.m. gav bra tillskott till
idrottsföreningens verksamhet.
Det finns många
minnesvärda episoder i TGOIF:s historia, främst från 50-talet. Här följer några
berättelser:
I pausen efter halvlek i
en match mot Fjärdsjömåla på bortaplan skulle lagledaren Åke Eliasson dela ut läsk
till spelarna. Det fanns 11 flaskor men en spelare blev ändå utan. Det visade
sig att man spelat med en man för mycket under första halvlek fast man låg
under med 0-4! Ingen hade reagerat och ingen sa heller något om detta. Istället
fick en spelare stå över i andra halvlek. Bidragande till misstaget kan
möjligen (?) ha varit att laget spelade i gula tröjor lånade av
damhandbollslaget!
Kurt â€Nubbenâ€
Pettersson var lagledare för B-laget. Han hade fått uppdraget att införskaffa
nya grön/vitrandiga matchstrumpor som han delade ut strax innan en match. Men omedelbart
kom protester, strumporna hade inga fötter utan enbart hällor! Men protester
hjälpte inte och strumporna fick hänga med ett par år till. Men de var i alla
fall billiga!
Det var också under
tidigt 50-tal som TGOIF fick sin största förlust genom tiderna när Blåningsmåla
vann med 15-0! I modernare tider har TGOIF själva haft ännu större
segersiffror. B-laget vann en gång med 17-0 över Saleboda och A-laget vann över
Mariedal med 13-1!
Slutligen några av
laguppställningarna genom åren:
1948 spelade
Bengt Colliander, Harry Olsson, Rune Nicklasson, Nils-Erik Svensson, Ivan
Andersson, Göte Jonskog, Göte Karlsson, Sten Romstig, Arne Magnusson, Åke
Malmsten och Mattis Olsson i laget. Lagledare var Ã…ke Eliasson.
1952 fanns
Bengt Colliander, Göte Jonskog, Gert Jönsson, Helge Olsson, Sten Romstig, Ivan
Andersson, Mattis Olsson, Rune Andersson, Lennart Andersson, Kurt Johannesson
och Rune Nicklasson i laget.
1963 – efter
25 år – kom första seriesegern och laget bestod då av Hasse Pettersson,
Lars-Egon Johansson, Bengt-Åke Eliasson, Lennart Nilsson, Torbjörn Dahlrot,
Sven-Gunnar Olausson, Allan Larsson, Kjell Bondesson, Ã…ke Eriksson, Sture
Nilsson, Karl-Olof Olausson, Tommy Söderström och Rune Larsson. Lagledare var
Stig Svensson.
Idag 2015 finns inte
längre nÃ¥gra laguppställningar och ännu mindre nÃ¥gra seriesegrar. TGOIF:s ordförande Kjell Blasiusson säger: â€Sedan 2014 kämpar en alltför liten skara
med föreningens verksamhet och ekonomi. Det är få som vill engagera sig såväl i
föreningsarbetet som i sportutövandet. Vi som är styrelsen sitter â€pÃ¥ livstidâ€
eftersom inga andra låter sig väljas. Fotbollslaget som hade gått samman med
Ramdala, är avvecklat och inte längre aktivt. För att få ihop ekonomin har det anordnats
några danskvällar per år i idrottshallen i Korpakärr. Om dessa kommer att
fortsätta är också osäkert. Idag 2015 drivs ingen fotbollsverksamhet eller överhuvudtaget
ingen annan organiserad verksamhet. Framtiden för TGOIF är högst ovissâ€, avslutar
föreningens ordförande â€pÃ¥ livstidâ€.
Källor: Artikel i BLT 11/5 2000, Tore Johansson, Håkan Nilsson, Kjell Blasiusson som är ordförande
i Torhamns GOIF.
Denna sida är visad 5698 gånger.
Denna berättelse är skapad av:
Tommy Mia Andersson, 2014-10-12
Redigerad, 2015-12-16 15:53:32