LOGGA IN
OM ROTBYGD

Kanske det äldsta lagfotot för Torhamns GOIF. Bilden är från den 13/5 1940. Stående från vänster: Kurt Johansson, Björkenäs, Arvid Andersson, Lilla Hammar, Arnold ”Bagarn” Holgersson, Torhamn, Arnold Lindström, Bredäng och Sture Merkel, Torp. Mittraden från vänster: Gustav Österström, Svanhalla, Helge Olsson, Svanhalla, och Lennart Nordin. Främre raden från vänster: Lennart Lindström, Bredäng, Helge Johansson samt Ville Olsson, Skearyd.
Kanske det äldsta lagfotot för Torhamns GOIF. Bilden är från den 13/5 1940. Stående från vänster: Kurt Johansson, Björkenäs, Arvid Andersson, Lilla Hammar, Arnold ”Bagarn” Holgersson, Torhamn, Arnold Lindström, Bredäng och Sture Merkel, Torp. Mittraden från vänster: Gustav Österström, Svanhalla, Helge Olsson, Svanhalla, och Lennart Nordin. Främre raden från vänster: Lennart Lindström, Bredäng, Helge Johansson samt Ville Olsson, Skearyd.

Torhamns GOIF bildas 1938

Landsbygdens sysselsättning och fritidsutbud har alltid varit ett problem. Och än värre var det förr med krokiga och undermåliga grusvägar. En egen cykel var höjden av lycka och en bil en oftast ouppnåelig dröm. Ungdomen hänvisades till det utbud av sysselsättning i arbete och fritid, som fanns i dess närhet. Att ”sparka boll” har i alla tider varit en sådan fritidssysselsättning och förekom mer eller mindre organiserat i Torhamn tidigt. Så småningom togs initiativ till att bilda en idrottsförening. Det skedde den 13 februari 1938 och namnet blev Torhamns Gymnastik och Idrottsförening, TGOIF. Den första styrelsen bestod av ordf. Harald Larsson, vice ordf. Arthur Widerström, sekreterare Gunnar Ramström, kassör Åke Johansson och materialförvaltare Arnold Holgersson.

Dittills hade man ”sparkat boll” hos Nisse Nilsson i Truseryd och på en äng i Gullholma. Men föreningens första hemmaplan fanns i Sibbaboda och redan i april 1938 spelades den första inofficiella fotbollsserien. Den serien avslutades med Torhamn i topp på 13 poäng, därefter Törnåkra 12, Björkenäs 10, Möckleryd 3 och sist Horsaryd med 2 poäng. Flera av lagen gick sedan samman med Torhamns GOIF och redan sommaren samma år spelades vad som räknas som den första officiella fotbollsmatchen, Torhamns GOIF i gula tröjor, blå byxor och svarta strumpor, mot Jämjö/Ramdala B. Det slutade med förlust, 0-6. I Torhamnslaget spelade Helge Johansson i målet och övriga var Helge Olsson, Lennart Nordin, Lennart Lindström, Arvid Andersson, Kurt Johansson, Arne Persson, Einar Rundberg, Sture Merkel, Arnold Holgersson och Anton Magnusson.

Påföljande år 1939 fanns TGOIF representerad i Blekingeserien div. 3 Östra. Första matchen, den 6:e augusti, var borta mot Hästö IF och slutade 9-1 till Hästö! Torhamns första mål i den serien gjordes därmed av Arvid Andersson som senare blev första årets skyttekung. Den första segern, 5-1, kom dock redan den 27 augusti på hemmaplanen i Sibbaboda mot Blåningsmåla IF. Nya i laget var Gustav Österström, Erik Persson och Ragnar Sandberg. Den senare fick en son, Roland Sandberg, som började sin karriär i Jämjö GOIF, därefter spelade han i Lyckeby, Åtvidaberg och fortsatte som proffs i Kaiserslautern med gästspel i Svenska Landslaget.

Under många av de första spelåren kunde det vara svårt att få ihop 11 man till ett fotbollslag. Skörden, jakten, militärtjänstgöring, m.m. kom emellan och lagens sammanställning varierade liksom därför också resultaten. Under krigsåren 1940 – 45 spelades inga serier på lägre nivåer där TGOIF annars skulle spelat. Det blev i stället sporadiska matcher och en egenkonstruerad pokalserie. Det var sannolikt under den perioden som matchstället ändrades till grönt som det är ännu idag.

Matchplanerna under första åren var ängsytor som inte lämpade sig för odling därför att det var sankt och stenigt. Därtill lutade marken så att ena halvleken var uppförsbacke och andra blev nedförsbacke. Omklädning till matchdräkt skedde under några björkar medan bortalagen hänvisades till en ek. I bästa fall fanns det en spann vatten att tvätta av sig i. Det hände att gästande lag kom med buss vilket väckte avund, de hade ju på så sätt ”omklädningsrummet” med sig!

Efter Sibbaboda blev Möckleryd hemmaplan för TGOIF.  Den planen lÃ¥g utmed den gamla grusvägen, där det idag frÃ¥n andra sidan vägen gÃ¥r in en stig till Hästahallen med hällristningarna. Den var Ã¥tminstone nästan vÃ¥grätt men omklädningsrum var fortfarande under bar himmel eller närmaste träd. 1952 blev fotbollsplanen i Korpakärr klar med för den tidens krav riktiga omklädningsrum och en fin idrottsplats. Sedan dess har idrottsplatsen byggts ut efter hand och har idag en A-plan, en sjumannaplan, träningsplan, 4 moderna omklädningsrum, en mindre inomhushall och en klubblokal. Även om fotboll alltid varit huvudsporten för TGOIF sÃ¥ har ändÃ¥ andra sporter utövats i mer eller mindre skala. Det har varit friidrott, handboll med herr- dam- och flicklag, bandy, bordtennis, dam- och barngymnastik.

Ett annat problem förutom dåliga fotbollsplaner under de tidigare åren var transporterna vid bortamatcher. Ibland var det byte av färdmedel under resans gång, t.ex. mellan lastbilsflak, buss, tåg och Österströms fiskebåt. Och så förstås cykel och moped! När TGOIF i slutet av 1939 hade bortamatch i Saleboda åkte man dit i Gustav Olssons öppna lastbil. Man satt på lösa träbänkar på flaket och fick åka hem på samma sätt men med en svidande förlust med hela 14-1. Men längs vägen hem stod folk och vinkade och hejade på dem! Det visade sig att de trodde att Torhamns fotbollspojkar hade blivit inkallade och nu var på väg för att möta krigsutbrottet!

På 40- och 50-talet kretsade mycket av både transporter och föreningsverksamhet kring Torhamns Bageri. Vissa tider var bageriet som en mindre klubblokal. ”Bagarn” själv, Arnold Holgersson, liksom Gunnar Fröjd, Rune Nicklasson och Gösta Andersson var djupt involverade i TGOIF. Brödbilen fungerade både som match- och materialtransport. Och på bageriets vind hängde för det mesta matchställen på tork! Inför varje hemmamatch hade brödbilen två matchbollar med sig på sin dagliga tur in till stan. Bollarna var ”tränsade”, det vill säga hopsydda med läderband (senare dock med bomullsband). En nick med en sådan boll kunde med lite otur betyda blodvite. Hos Sportkompaniet tränsades bollarna och kanske ännu viktigare, pumpades upp ordentligt och kunde på brödbilens återresa till Torhamn levereras till matchen.

Ytterligare en eldsjäl var handlaren i Steneryd, Åke Eliasson som av en händelse själv fick veta att han blivit vald till föreningens ordförande! Han ordnade lotterier och vinster, blev lagledare, skötte gräsplanen och tog hand om kiosken på idrottsplatsen, satte fart på intäkterna genom föreningens festplats i Torhamn. Och skötte sin butik i Steneryd med framgång!

Idrottsfester med dans var under mÃ¥nga Ã¥r viktiga inkomstkällor för TGOIF. Den första dansbanan lÃ¥g nere vid Pettersvik i Torhamn. 1944 anlades Björkängens eller Björkbackens Festplats (bÃ¥da namnen figurerar i folkmun) vid Träsmedsvägen och blev en mycket populär festplats under mÃ¥nga Ã¥r innan den lades ned 1966. Ã…ke Eliasson var duktig pÃ¥ att boka artister och göra annonser i tidningarna.  Vid ett tillfälle hade vÃ¥r boxningsvärldsmästare Ingemar Johansson besökt Karlskrona vilket uppmärksammats i tidningarna. Ã…ke gjorde dÃ¥ en annons och affischer där det stod med stora bokstäver ”Ingo kommer” …. och med betydligt mindre bokstäver ”troligen inte” och avslutade storstilat med ”men vi har dans ändå”! Resultatet uteblev inte, mÃ¥nga kom även om en del som inte läst det finstilta knorrade lite.

I tidningarna kunde det se ut som när TGOIF 1953 annonserade:

TORHAMN                       Stor idrottsfest

Lördagen den 8:e augusti kl. 20 – 24 å Björkängens festplats.

Dans till Jack Simons populära orkester.

Uppvisning i tyngdlyftning av Blekingska elitmännen R Cannerström, E Cederholm och G Andersson.

Söndagen 9:e augusti kl 19-23. För dansmusiken svarar Westerbergs Kapell .

Kl 19 brottningstävlingar med deltagande av bl.a. Einar Svensson, Sixten Holmberg, Olle Vinqvist, Curt Appring m.fl.

Båda Kvällarna storslagna festarrangemang.

Danskvällarna på festplatsen var välbesökta på den tiden. 3-400 personer betalade inträde och lotterier, varmkorv, prickskytte med luftgevär, m.m. gav bra tillskott till idrottsföreningens verksamhet.

Det finns många minnesvärda episoder i TGOIF:s historia, främst från 50-talet. Här följer några berättelser:

I pausen efter halvlek i en match mot Fjärdsjömåla på bortaplan skulle lagledaren Åke Eliasson dela ut läsk till spelarna. Det fanns 11 flaskor men en spelare blev ändå utan. Det visade sig att man spelat med en man för mycket under första halvlek fast man låg under med 0-4! Ingen hade reagerat och ingen sa heller något om detta. Istället fick en spelare stå över i andra halvlek. Bidragande till misstaget kan möjligen (?) ha varit att laget spelade i gula tröjor lånade av damhandbollslaget!

Kurt ”Nubben” Pettersson var lagledare för B-laget. Han hade fått uppdraget att införskaffa nya grön/vitrandiga matchstrumpor som han delade ut strax innan en match. Men omedelbart kom protester, strumporna hade inga fötter utan enbart hällor! Men protester hjälpte inte och strumporna fick hänga med ett par år till. Men de var i alla fall billiga!

Det var också under tidigt 50-tal som TGOIF fick sin största förlust genom tiderna när Blåningsmåla vann med 15-0! I modernare tider har TGOIF själva haft ännu större segersiffror. B-laget vann en gång med 17-0 över Saleboda och A-laget vann över Mariedal med 13-1!

Slutligen några av laguppställningarna genom åren:

1948 spelade Bengt Colliander, Harry Olsson, Rune Nicklasson, Nils-Erik Svensson, Ivan Andersson, Göte Jonskog, Göte Karlsson, Sten Romstig, Arne Magnusson, Åke Malmsten och Mattis Olsson i laget. Lagledare var Åke Eliasson.

1952 fanns Bengt Colliander, Göte Jonskog, Gert Jönsson, Helge Olsson, Sten Romstig, Ivan Andersson, Mattis Olsson, Rune Andersson, Lennart Andersson, Kurt Johannesson och Rune Nicklasson i laget.

1963 – efter 25 år – kom första seriesegern och laget bestod då av Hasse Pettersson, Lars-Egon Johansson, Bengt-Åke Eliasson, Lennart Nilsson, Torbjörn Dahlrot, Sven-Gunnar Olausson, Allan Larsson, Kjell Bondesson, Åke Eriksson, Sture Nilsson, Karl-Olof Olausson, Tommy Söderström och Rune Larsson. Lagledare var Stig Svensson.

Idag 2015 finns inte längre några laguppställningar och ännu mindre några seriesegrar. TGOIF:s ordförande Kjell Blasiusson säger: ”Sedan 2014 kämpar en alltför liten skara med föreningens verksamhet och ekonomi. Det är få som vill engagera sig såväl i föreningsarbetet som i sportutövandet. Vi som är styrelsen sitter ”på livstid” eftersom inga andra låter sig väljas. Fotbollslaget som hade gått samman med Ramdala, är avvecklat och inte längre aktivt. För att få ihop ekonomin har det anordnats några danskvällar per år i idrottshallen i Korpakärr. Om dessa kommer att fortsätta är också osäkert. Idag 2015 drivs ingen fotbollsverksamhet eller överhuvudtaget ingen annan organiserad verksamhet. Framtiden för TGOIF är högst oviss”, avslutar föreningens ordförande ”på livstid”.

 

Källor: Artikel i BLT 11/5 2000, Tore Johansson, Håkan Nilsson, Kjell Blasiusson som är ordförande i Torhamns GOIF.



Denna sida är visad 2818 gånger.

Visa karta

Denna berättelse är skapad av:
Tommy Mia Andersson, 2014-10-12
Redigerad, 2015-12-16 15:53:32