Peters hus och Pettersvik
Peters hus och
Pettersvik har fått sitt namn efter fiskaren Sven Peter Nilsson. Peter var son
till en båtsman och född i Torstäva i Ramdala. Han kom till Torhamn i mitten av
1850-talet i sällskap med sin mor som var nybliven änka. Peter växte upp i
Östre gård där hans mor tjänstgjorde som piga.
1877 hade Peter träffat en flicka från Inlängan,
nämligen Carolina Olsdotter och gifte sig med henne. Hon kallades Lina Peters. Peter
köpte huset antingen i Bergkvara eller i Kristianopel. Efter att ha rivit det
fraktade han det till Torhamn med hjälp av en av de skutor som trafikerade
kusten. När huset väl anlänt, reste Peter det på vad som kallas ofri grund på
den plats där huset står idag. Lina och Peter fick fyra barn: Matilda som
emigrerade till Amerika, Olof som var sjöman och dog ung i tbc, Karl som på
krokiga vägar hamnade i Australien och slutligen John som blev Torhamn trogen
som fiskare.
Viken
Pettersvik fick sitt namn efter Peter, som bodde i stugan fram till den sista
tiden av sitt liv, då han bodde hos sonen John.
Gunborg,
barnbarn till Lina och Peter, har skrivit ner vad hon fått sig berättat och jag
har valt att ta med följande: â€I Lina
Peters hushåll fanns det mat. De bodde vid och fick sin föda av havet. Det var
fisk och sjöfågel som kokades eller stektes. Brödet bakades i en murad bakugn
och mjölet köptes direkt av bönderna. En gris föddes upp i hagen. Den var
Peters kelgris, så när det blev slakt framåt jul försvann Peter till Udden
berättade min far (John). Peter kunde inte vara med om slakt på ett husdjur. Det
var ont om mat i många hem. En gammal kvinna som hade haft sitt fosterhem i
Torhamn berättade en gång om min farmor, Lina Peters: Vi hade inte mat, inget
att äta. Då stod en flicka på trappan med en korg på armen. Det var Lina Peters
Matilda: Mor har skickat mig med lite fisk och så skickade hon med en kaka bröd
för hon har just bakat. Det är en gärning jag aldrig glömmer, Lina Peters var
en godhjärtad kvinna, sa den gamla kvinnan.â€
Gunborg berättar
också om sin farbror Karl:
â€Karl gick till sjöss liksom de flesta
kustbor som inte ägde jord. Han mönstrade på ett fartyg som gick till
Australien, men han trivdes inte. Det var ett dåligt skepp och därför rymde han
när de kom iland. Det var brottsligt att lämna sin tjänst på den tiden, så han
vågade inte höra av sig.
På hemfärden gick skeppet i sank med man och allt
och Karl sörjdes som död. Efter ett år kom ett brev från Karl. Han var vid god
hälsa och arbetade och levde i landet.â€
Nertecknat av Inger Lind i
februari 2014 (barnbarnsbarn till Lina och Peter).
Denna sida är visad 4521 gånger.
Denna berättelse är skapad av:
Tommy Mia Andersson, 2014-02-20
Redigerad, 2014-02-25 14:52:29