Mobbning förr och nu

Mobbning

En solig morgon i juni vaknar Ajna av att solen sipprar in genom hennes fönster. Hon går ner till köket och ser hennes mamma laga gröt och hennes pappa sitta vid köksbordet. Hon äter upp sin gröt tar sin ryggsäck som nästan är full med böcker och hon har även en matlåda med en macka med sig. Hon skyndar sig till skolan för att hon vill inte möta mobbarna på vägen. Nästan framme vid skolan så ser hon mobbarna, Karin och Anna. Karin tar Ajnas väska och Anna kollar vad som finns i den. Anna får syn på matlådan och öppnar den. -Mmm en macka! Hon tar upp den, slänger den på den grusiga marken och stampar på den. Karin släpper väskan och Anna kastar matlådan i huvudet på Ajna. Ajna tar sin väska och springer gråtande där i från. När hon väl kommer till skolan så möter hon sin bästa vän, Ida. Ida frågade varför hon grät. Hon berättade vad som hade hänt tidigare på morgonen. - Stackars dig sa Ida. - Men kom nu, vi ska nog snart in. Lite efter att Ida hade sagt det ringde det mycket riktigt in.

Vår första lektion var matte. Matte var inte mitt favoritämne, men det gjorde inget. När vår lärarinna, Elsa gick ut ur klassrummet för att prata med vår idrottslärare, Theodor för att han ska ha vår nästa lektion. Han sa att han hade en överraskning till oss, att det inte skulle vara en vanlig lektion. 

Efter mattelektionen skulle vi äta vår lunch. När jag hade satt mig bredvid Ida, kom jag på att Karin och Anna hade stampat på min macka. Jag hörde dom skratta bakom ryggen på mig. Jag blev ledsen men Ida sa att jag fick lite av henne. Ida var verkligen en bra vän. När jag och Ida nästan var färdiga med vår macka stormade vår idrottslärare, Theodor in. Han sa att alla skulle skynda sig att äta upp sin mat och samlas utanför skolans port. -Undra vad vi ska göra?, sa Anja. Ida håller med. 

När alla har ätit upp står dom utanför skolan på ett led precis som Theodor hade sagt. Han sa att femmorna och sexan skulle gå till sjön tillsammans. En annan kille från sexan sa -Men magistern, ingen av oss har ju badkläder! Jag såg hur Karin och Anna log, det såg ut som om dom hade badkläder med sig i ryggsäcken. -Okej nu går vi till sjön!, sa Theodor.

När vi väl var framme så skulle vi bada. -Nu ska vi bada barn! sa Theodor. Alla såg på honom med stora ögon. Då säger en flicka från sexan - Men varför sa du inte det innan? Theodor svarade inte och gick iväg till en annan elev. Det såg ut som att han inte lyssnade på henne med mening. Ner i vattnet nu sa han. Jag ser åt Karin och Annas håll. Dom viskade samtidigt som dom tittade på oss.

Jag och Ida gick i väg till en stor sten och tog av oss kläderna. Vi tog av oss allt utom våra underkläder. När dom kom till sjön var alla i vattnet utom Anna och Karin. Och som jag trodde hade dom badkläder med sig. När jag och Ida gick förbi dom så tittade dom på oss fnissade. Ida och jag blev sårade men vi fortsatte bara att gå. Vi gick ner i vattnet, och började lyssna på Theodor. Han sa att vi skulle börja simma men jag kan inte! -Men, jag kan inte! När jag hade sagt det så började alla skratta. Jag blev ledsen och sprang till stenen där jag och Ida hade lagt våra kläder, jag tog kläderna under armen och sprang till skolan. Jag hörde att dom fortfarande skratta bakom mig.

När jag kom till skolan gick jag ut till utedasset och tog på mig kläderna. När jag kom ut så kom jag på att en pojke i sexan hade berättat en historia om en annan elev som gick ner i vaktmästarens källare. När han gick ner där efter det såg ingen honom igen...

Jag tänkte på det en stund och kände hur ledsen jag var. Jag ville bara vara i fred en stund. Jag gick till källaren och kände hur mitt hjärta bultade mer och mer. När jag hade kommit ner för trappan såg jag att dörren var öppen. Jag gick in och så fort jag hade klivit in så blev jag yr. Jag mådde illa och efter en stund föll jag i hop och allt blev svart.

När jag vaknade kändes det som om det hade gått evigheter. Jag klev upp och såg mig omkring. Källaren såg annorlunda ut. Och när jag gick ut genom dörren och gick upp för trappan så såg jag att skolan såg annorlunda ut. Jag blev förvånad och tyckte att det var konstigt. Jag gick ut på gården och såg en massa barn! Ajna såg tre killar stå runt en tjej som grät och hade annorlunda kläder, dom slog henne. Hon la sig ner på marken och dom sparkade på henne. Efter ett tag slutade hon röra på sig. Dom slutade , gick i väg och skrek fula ord till henne. Jag sprang fram till henne och frågade henne vad som står på. Först svarade hon inte, men efter ett tag öppnade hon ögonen. Jag tittade in i ögonen på henne , hon såg nästan ut som jag. Hon hade lika dana kläder och lika dan hårfärg som jag. -Vad heter du? sa Ajna. -Jag heter Saga. Plötsligt ringde det in. - Får jag följa med dig? frågade Ajna. -Visst. sa hon.

Jag frågade henne om hon någon gång hade varit med om att någon hade tagit hennes mat och stampat på den. Hon svarade, - Vilken mat? Man får ju mat i skolan. Efter det frågade jag henne vilket år det är, hon tittade frågande på mig men svarade på en gång, -Det är 2013. Jag tänkte: Konstigt, nyss var ju det 1945...  Saga frågade mig om jag längtade till badet i eftermiddag. Jag tänkte på vad som hände vid sjön innan. Jag sa: -Jag har ju inga badkläder. -Men det är lugnt, du kan låna i simhallen. Jag blev förvånad och undrade vad en simhall var, men jag frågade inte, jag var rädd att hon skulle tycka jag var konstig. Jag frågade- Kan du hålla en hemlighet? -Ja, hurså? -Jag har en lite konstig sak att berätta för dig då. Jag berättade om min skola, Karin och Anna och allt annat. Saga såg förvånad ut men man såg att hon litade på mig. Jag frågade henne om hon ville följa med till källaren där jag hade vaknat. Hon ville. Vi gick dit under tystnad. När vi hade kommit fram så sa vi hej då till varandra och jag gick in. Jag trodde att jag var tillbaks så jag gick ut och var glad men samtidigt ledsen att jag inte skulle träffa Saga mer. Men när jag kom ut stod Saga där och väntade på mig. Jag sa högt för mig själv, - Jag är fast i 2013...

_____________________________________________________________________  

        Intervju med Nils

Vår skolmorfar heter Nils. Ja, han kallar sig själv för skolmorfar, eftersom han besöker alla klasser i vår skola från förskola till sjätte klass. Han är gammal,nästan 80 år. Vi frågar honom om en massa saker t. ex: Hur det var att gå i skola förr, mobbning, legender, traditioner, teknik, hemmet och lekar.

Var lärarna stränga?

Ja, det var dom.

Fick du stryk?

Ja, i första och andra klass slog lärarinnan oss med linjal över fingrarna och i tredje till sjätteklass hade vi manlig lärare. Han gav oss örfilar ibland.

Var du rädd för honom?

Jag hade en väldig respekt förhonom, men han var duktig att lära ut. Han undervisade klass 3 till sex samtidigt i samma lokal.

Fanns det mobbning?

Ja, jag minns särskilt att det vartvå flickor som gick i femman eller sexan som kallade ihop de flesta på skolan, sedan tog de upp en något yngre flicka på en sten, drogner byxorna och lyfte upp klänningen. Hon blev naturligtvis ledsen och grät. Ingen av barnen tog henne i försvar. Vi var fega och alltså medskyldiga. Hon och hennes mamma flyttade strax efteråt. 

Denna sida är visad 5963 gånger.