LOGGA IN
OM ROTBYGD

Tvings station 1906.
Tvings station 1906.

Krösnabanan

"Krösnabanan": NättrabyAlnarydÄlmeboda Järnväg, NAEJ.


Vid ett möte i Tving 20 juli 1890, med ett par hundra deltagare, utsågs en styrelse för byggandet av järnväg mellan Nättraby och Alnaryd.

Järnvägen skulle ha en spårvidd på 600 mm. I Sverige har endast funnits sju järnvägar med denna lilla spårvidd. Det lilla formatet skulle bidra till att minska ingreppet i naturen.

Innan detta projekt fanns det förslag på att från någon av stationerna Johannishus eller Nättraby på Mellersta Blekinges Järnväg (MBI) bygga en järnväg till Tving.

En interrimsstyrelse bildades, men då stödet från Ronneby kommun uteblev skrotades dessa planer.

Det inbjöds till aktieteckning i järnvägsföretaget till Alnaryd och optimismen var stor, vilket framgår i inbjudan;

"Nättrabyån, som slingrar under hela sitt lopp genom den trakt, järnvägen skulle genomplöja. Vid Tving är ovanligt ymnig tillgång på ett förträffligt grus, dvs en vara som numera sedan förråden vid sjöstränderna i Karlskrona skärgård blivit uttömda, alltmer och mer efterfrågas.

Att en särdeles stor persontrafik skall komma denna järnväg till del är alldeles uppenbart, då man tager i beaktande att densamma genomlöper icke blott en mycket folkrik trakt utan även en bland Blekinges vackraste dalgångar."

Tvings kommun tecknade 400 aktier, Nättraby kommun 100 och Karlskrona kommun 500 aktier.

April 1893 påbörjades utstakningen av linjen och arbetet var igång. Ett arbete som inte gick helt utan problem.

Järnvägen öppnades för trafik 25 maj 1895.

Den slutliga invigningen skedde dock inte förrän 1 november 1897.

Banans sträckning var då Nättraby - Alnaryd. I december 1892 avhölls ett möte i Eringsboda där mötet framlade en önskan om fortsättning av järnvägen till Eringsboda. Den 22 september 1900 togs till slut i Alnaryd första spadtaget av dir Axel Lindwall.

Omedelbart därefter "samlades de närvarande på den nedanför liggande vackra slätten, der större och mindre dukade bord dignade af mat och dryckesvaror, voro placerade".

Den 25 juni 1905 invigdes sträckan Alnaryd - Eringsboda av landshövding Axel Wachtmeister.

Det fortsatta järnvägsbygget till Elmeboda påbörjades i maj 1908. Arbetet här gick raskt med i medeltal 80-talet man i arbete. Den 29 december 1910 invigdes denna del av banan av landshövdingarna i Blekinge och Kronoberg. Från denna tid stavades Elmeboda med Ä för att undvika missuppfattningar med Emmaboda.

Därmed var banan fullbordad. Drygt 17 år har bygget pågått. Emellertid fanns planer på fortsättning norr om Älmeboda mot Växjö. Sträckningen skulle gå från Älmeboda - Linneryd till Ingelstad.

År 1914 var finansieringsfrågan inte helt löst och så kom första världskriget med betydande prisstegringar och råvarubrist. År 1928 gavs företaget om fortsatt bygge upp.

Järnvägens sträckte sig från Björkeryd fram till Bråstorps håll-och lastplats (vid

Ågårdarna) med 50 meter långt stickspår samt en väntpaviljong. Norr därom passerade spåret Bråstorpsbäcken på en 2 meter lång balkbro.

Efter ytterligare halvannan kilometer nåddes Bergs håll- och lastplats (vid Langtons

Cementfabrik). Även här fanns en väntpaviljong. Under några år i början på 1920-talet var biljettexpedition ordnad i paviljongen och denna sköttes då av en flicka från trakten.

Biljettförsäljning började 15 minuter före tågets avgångstid.

Alldeles öster om linjen fanns stora grusförkomster med fint, naturligt sorterat grus.

Flera grustag var i drift och ett av dem inköptes av NAEJ 1893 för 700 kronor.

Detta fördubblades 1898 genom inköp inköp av ytterligare ett sandtag för 800 kronor.

Till detta ledde ett sidospår. År 1925 lades ett nytt 130 meter långt spår och en ny växel i grustaget.

Banan hade här god tillgång till bra grus både för banunderhållet och för försäljning.

Grusvagnarna lastades för hand med stora spannmålsskyfflar. Spåret i grusgropen baxades allt eftersom schakten flyttades. Norr om hållplatsen fanns en cementvarufabrik vilken så sent som 1934 fick eget spår in på fabriksområdet.

Stationshuset Tvings station byggdes 1893, vinkelbyggt i en våning. 1906 byggdes det till med två rum och ett vindsrum. Godsmagasinet kom till först 1904.

Ett stickspår drogs 1922 ut till Tvings Träindustri där det förgrenades med fabriksbyggnaderna.

En kilometer norr om Tvings station låg Måstads hållplats med en öppen väntpaviljong.

Vidare norrut, 17 km från Nättrabyhamn, låg Alnaryds station. En bit söder om stationen passerade linjen en höjdsträckning vilken bl.a. innebar en 16% stigning mellan Alnaryd och Nättrabyhamn, något som blev dimensionerande för hur stora tåg som loken kunde dra söderut. Nordgående tåg var i stor utsträckning tomtåg när det gällde vagnslaster.

Alnaryd var 1895-1905 ändstation. Lokstallet, som var i korsvirke under papptak, hade plats för tre maskiner, men bara två spår var inlagda. Lokstallet revs år 1917.

Ã…r 1912 byggdes stationshuset om och till och fick helt nytt utseende.

Alnaryds bruk, som bl.a. tillverkade spik, fick 1917 ett stickspår in på fabriksområdet. Eftersom bruket låg på andra sidan Lillån (Alnarydsbäcken) måste en växel läggas i huvudspåret söder om bron.

Några hundra meter norr om Alnaryd passerades Nättrabyån ännu en gång på en bro med 12 meters spännvidd. Efter Alnaryd höjde banan sig i kilometerlånga hårda stigningar.

Efter 6 kilometer kom så Blåningsmåla station. Stationshustet var i en våning. Godsmagasinet tillkom år 1912. Stationen ligger alldeles intill Nättrabyån där det fanns en spång över ån. Efter ytterligare 3 kilometer nåddes Svarthövdens station, vilket var sista anhalten innan Eringsboda.

Loken var ånglok, en konstruktion gjord för NAEJ-s behov. Fyra stycken lok kom att användas.

Restiden Nättrabyhamn - Älmeboda uppgick till 2 timmar och 45 minuter.

Tåghastigheten fick inte överstiga 20 km per timme. Två tåg i vardera riktningen kördes varje dag.

Biljettpriset var som exempel kr 1,55 tur och retur Eringsboda - Nättrabyhamn, detta år 1909.

Tågets låga hastighet sägs ha gett upphov till smeknamnet "Krösnabanan". När banan steg uppför backarna efter Alnaryd, var hastigheten så låg att man kunde promenera vid sidan av tåget och plocka "krösen" (lingon). Det fraktades även mycket lingon av ortsbefolkningen till Karlskrona för avsalu.

Godset som fraktades var huvudsakligen ved, mjölk och postbefordran. Mellan järnvägen och Svenska Pressbyrån upprättades våren 1912 kontrakt om tidningsförsäljning på tågen.

Stationsföreståndaren i Nättrabyhamn var Pressbyrån kommissionär och anställde tidningspojkar som reste med vissa tåg varje dag och sålde dagstidningar, veckotidningar och "25-öres-romaner".

Denna verksamhet var mycket uppskattad både på tågen och stationerna.

Järnvägens ekonomi var aldrig särskilt god. Trafikintäkterna varierade starkt med årstiden, dvs låga på vintern och bättre sommartid. Allt eftersom den industriella verksamheten utmed banan utvecklades förbättrades dock inkomsterna. Under första världskrigets högkonjunktur lämnade järnvägen ett så hyggligt netto att man kunde ge utdelning på aktierna under åren 1919-1925. Sedan minskade inkomsterna starkt. Landsvägstrafikens utveckling var orsaken till nedgången. För att försöka behålla trafikanterna köpte NAEJ bussar.

År 1933 sattes två bussar in i trafik mellan Eringsboda och Nättrabyhamn och sommaren därefter startades lastbilstrafik. År för år utvidgades busstrafiken mot Älmeboda och år 1935 drogs bussarna från Nättrabyhamn till Karlskrona.

Detta innebar avsevärda inkomstökningar men järnvägsdriftens

förlust var större än busstrafikens vinst.

Vid extra bolagsstämma 28 februari 1939 fattades därför beslut om att lägga ner järnvägsdriften på delen Älmeboda - Berg samt att endast fortsätta med grustransporter från Berg till Nättrabyhamn. Mark, byggnader och obehövlig rullande materiel skulle säljas. Kungl. Maj:t gav tillstånd att lägga ner järnvägsdriften fr o m 1 december 1939.

Upprivningen av banan påbörjades omedelbart.

Inte heller detta hjälpte utan 1941 beslöts låta NAEJ järnvägsbolag gå i likvidation. Nättrabydalens Trafikaktiebolag bildades vilket från 1 januari 1942 övertog järnvägen Berg - Nättrabyhamn, Bergs grusgrop, samtliga byggnader samt bussar och lastbilar för en kostnad av 183 863 kr.

Detta bolag gav redan första året vinst. Efter kristiden efter andra världskriget släppte blev leverans av grus per lastbil möjlig och visade sig ekonomiskt fördelaktigare.

Därmed beslöts på extra bolagsstämma 31 oktober 1945 att lägga ner resterande järnvägsdrift Berg - Nättrabyhamn och sälja mark, räls och rullande materiel. Nedläggningen genomfördes från årsskiftet 1945/1946.

Trots en gynnsam utveckling för Nättrabydalens trafikaktiebolag blev företaget inte långvarigt. Från

1 juli 1948 övertogs bolaget av SJ och linjenätet samordnades med SJ:s busslinjenät.

Albert Karlsson, Nättraby skrev om att resa med NAEJ järnväg;

"Men nog kunde man uppleva festivitet över banan vid vissa tillfällen. T ex en söndagsmorgon om sommaren då tågen förvandlades till persontåg, man såg välbesatta vagnar med välklädda förväntansfulla resenärer.

Det var ju spännande att få lämna stadens kvalm och komma ut i en ren

och vacker natur. Resan var inte bekväm, mätt med nutida synsätt, så dock omväxlande och händelserik. Från Karlskrona färdades man med de vita ångbåtarna med flaggor i aktern och med det karatäristiska dunket från ångmaskinen över de glittrande fjärdarna in i den med gröna lövträd kantade Nättrabyån till bryggan vid den lilla vackra medeltidskyrkan.

Där lämnade man båtarna, vandrade de få stegen över bron till Nättrabyhamn järnvägsstation där tåget väntade på att föra resenärerna till deras färdmål längs den idylliska ån med forsar och fall, förbi pastorala grönskande beteshagar, genom dungar av nyutslaget boklöv upp emot skogarna och moarna i Småland.

På varje station vajade svenska flaggan för sommarvinden, bangårdarna var nykrattade,personalen i sina söndagsuniformer. Nog var det fest."

Ännu kan man uppleva Krösnabanans natur genom att färdas på den nyligen anlagda cykelleden "Krösna-leden".


Folkhumorn om Krösnabanan.

TÃ¥get rusar fram med 20 km hastighet. I kupen finns en enda resande. Plötsligt stannar tÃ¥get mitt pÃ¥ linjen. Den resande hör röster frÃ¥n loket till. Efter en stund gÃ¥r det framÃ¥t igen. När konduktören kommer frÃ¥gar den resande varför tÃ¥get stannade nyss.           "Det var en ko som kommit in pÃ¥ banan, men vi fick iväg den".

När tåget ångat iväg en stund till är det stopp igen och röster och skrik hörs även denna gång. Åter går konduktören genom vagnen och passageraren frågar; "är det många kor på linjen" ?

Nej, svarar konduktören, "det var samma ko".



Källa: NAEJ Nättrabybanan




Denna sida är visad 2685 gånger.