LOGGA IN
OM ROTBYGD

Till de behövande.......

1968 

Blåsipporna blommade för fullt i skogsbrynet längs Mölletorpvägen.

Jag o min lillasyster satt vid köksbordet och åt den goda krämen mamma hade kokat, jag hade kommit ifrån skolan i Mölleåker, på lördagen serverades inte skolmat, utan frågade man tant Ellen som var mattant på fredagen vad det skulle bli för mat nästa dag, så svarade hon alltid - Luftpudding med fantasisås töser små, o då förstod vi, alltså var det lördag i morgon.

Men här satt syster o jag o planerade för en tur till affären i Mölletorpshörnan, där fanns det sega gubbar med choklad överdrag. Men det enda dilemmat var att vvar utan slantar, och fråga mamma var helt uteslutet.

Då kom vi på det, ja jag vet inte vem som födde tanken men vi skulle sälja blåsippebuketter, precis som vi säljer majblommor.

Sagt o gjort, här skulle det plockas blommor, till slut satt vi  på en stor sten, delade upp alla sipporna i fina små buketter.

Till mamma sa vi ingenting.

Så började då  dörrknackning, från hus till hus på Mölletorpsägen . Rutsells hus, Jönssons hem, Tant Tyra , ja alla fick påhälsning, alla köpte.

--Goddag tant Tyra, vi säljer buketter för de behövande barnen, vi ska skicka pengarna till dom.

-Så rara ni är små barn o omtänksamma, hela 25 öre tog vi för varje bukett.

vi tänkte att detta med våra finanser gick ju bra, så vi fortsatte mot Augerums gård, o arbetsbostäderna där. När vvar klara hade vi fått ihop hela 3 kr och det var en hel förmögenhet.

vi gömde pengarna under vår säng och nästa vardag gav vi oss iväg i smyg till Mölletorpsaffären.  Det blev några sega gubbar samt en hink spade som jag tyckte gott att lillasyster kunde få.

Några dagar gick, vårt får, vårt enda får hade rymt som vanligt och mamma fick jaga den arma tackan över hela Augerum, då möter hon tant Tyra som inte nog kunde lovorda de små barnen som var så nitiska  och så snälla som tänkte på andra barn.

Det hjälpte inte hur mycket lillasyster o jag förklarade för mamma att vvar  ju faktiskt behövande barn som var i ett stort behov av kakor o godis. Så inte tyckte vi att vi lurats så mycket.

Men det blev till o pinna iväg , knacka på varje hus o förklara att i inte skickat några pengar.

Men alla ansåg vvar så fina som gick runt ocvar så ärliga, av nästan alla ficvi behålla pengarna utom hos Rutsells, för där hade ju fåret nästan ätit upp alla krokusar o grönt i trädgården.

 



Denna sida är visad 1170 gånger.