Är det kyrktuppen?

Möllåker 1966

Gertrud Johansson hette småskolelärarinnan som tjänstgjorde i Möllåker. Hon hade oss barn i 1:a klass.

Mina syskon hade alla haft henne innan mig. Hon var sträng, ingen sa emot fröken Johansson eller Ankan som hon kallades för av småelaka elever. 

Morgonandakt varje morgon, psalm 521 skulle sjungas, Morgon mellan fjällen,hur många morgnar tänkte inte jag att vi minsann inte bodde vid något fjäll, o att fröken måste välja en annan psalm, men aldrig hände det.Hon spelade med liv o lust på tramporgeln, eller med liv kanske det inte var riktigt , men lusten den fanns där helt klart.

En dag skulle vi alla göra en utflykt, fröken hade bestämt att vi skulle traska ner till Augerums kyrka, en nätt promenad på en dryg kilometer.Jag tyckte det inte var så märkvärdigt med kyrkan, den var jag ju i varje söndag i söndagsskolan, samt att mamma tog oss ofta dit.

Väl framme skulle hon promt ha upp oss i kyrktornet. Där hade inte någon av oss varit förut, det där stället var strängeligen förbjudet för oss barn, mamma sa alltid att trapporna upp till tornet inte var att lita på.

Jodå, upp skulle vi enligt fröken Johansson o titta på utsikten,hon hade sett till att fönsterluckorna i tornet var öppna annars var det bara brukligt att de var öppna då kyrkklockorna skulle ljuda.

Sedan skedde det som jag är övertygad var inkörsporten till min enorma höjdskräck. Så små vi var, inte mer än som jag brukar säga två skitar höga så skulle vi ändå se på utsikten, ingen av oss vågade klättra upp på den halvmeter höga stegen som stod lutad mot fönstret. Men då tog fröken tag i en av mina klasskamrater, hivade upp honom på fönsterbrädet o lyfte ut honom så halva hans kropp befanns sig utanför tornfönstret . Jag glömmer aldrig min rädsla, kan känna den än idag, min klasskamrat sa ingenting , chockad kan jag tro, de andra klasskamraterna helst då flickorna skrek.

Så ni sjåpar er sa Fröken Johansson, ni måste ju se utsikten. Jag vill minnas att hon frågade om någon annan ville se på utsikten, men vi ville ner så fort som möjligt. 

När vi väl kom ner o gick på kyrkogången fram så sa en pojke i klassen till han som nyligen svävade mellan liv o död att han nu skulle kunna ta jobb som kyrktupp.

Många gånger har jag tänkt på denna utflykt o den rädsla jag då kände, jag har aldrig mera varit uppe i tornet i Augerums kyrka o jag lovar er, det kommer aldrig att ske en gång till, rätt som de annonserar om ledigt jobb som Kyrktupp så ska de aldrig få mitt CV till det jobbet, det är då ett som är sant.

 

 

 

 

 

Denna sida är visad 3245 gånger.