Hjärtebrev från andra sidan

Karlskrona 

 Teresa blev hemmafru och Frank jobbade pÃ¥ bygget.

Det var hårda tider och mycket kämpande för att försörja den allt växande familjen.

Trots slit och släp, uppfostrar de fem fina döttrar och två söner. Kärleken till varandra höll de alltid glödande.

Teresa var nöjd med sitt hemarbete och uppfostrande av barnen som blev väldigt välartade barn.

Kärleken till sin Frank  visste inga gränser, en sÃ¥dan fin och ansvarstagande make och tillika fin far Ã¥t barnen ,sÃ¥ var de förnöjda med sitt liv. Till Franks 50 Ã¥rsdag 1950 hade till och med Teresa kunnat snÃ¥la med hushÃ¥llskassan och pÃ¥ bemärkelsedagen räckte hon stolt fram kontanter som hon gav sin make till familjen första TV.

Barnen blev flygfärdiga, studerade och Frank han fortsatte arbeta.

Varje morgon när Teresa sträckte honom lunchlådan som hon alltid gjorde ordning till honom, innan han skulle till arbetet, belönades hon med en öm kyss på mun och orden : Tack hjärtat mitt...

Dessa ord hade Frank haft som ritual varje morgon i nästan 44 års tid, han viskade de tyst när han böjde sig över sin något kortvuxna fru och ömt sa farväl.

Den 26 februari 1958  skulle visa sig bli en dag dÃ¥ sorgen drabbade familjen hÃ¥rt, Frank sa ömt farväl som vanligt till sin hustru, pÃ¥ vägen till arbetet drabbas han av en massiv hjärtinfarkt och ramlar ihop över ratten, döden var omedelbar..

Teresas och barnens  liv förändrades pÃ¥ ett ögonblick, men med stöttning av de nu snart vuxna barnen och efter en lÃ¥ng och tung sorgeprocess kunde Teresa finna glädje i barnen, deras respektive, barnbarnen började komma och Teresa fann glädje i sin stora familj.

44 år hade hon fått haft sin Frank, och han hade varit borta i 44 år det året Teresa skulle fylla 80.

Barnen hennes ville verkligen fira sin lilla mamma och nu hade familjen vuxit, Teresa hade både barnbarn, barnbarnsbarn . En stor skara började i hemlighet planera hennes stora kalas.

Äldsta dottern Eva ville göra något väldigt speciellt för sin mamma vad det gällde gåva, Teresa hade aldrig egentligen varit glad åt materiella saker utan det var de små fina teckningarna barnen ritade eller en handplockad bukett med blommor som sträcktes fram av en liten barnhand som gladde Teresa allra mest.

Men Eva som vuxit upp i denna stora familj visste att Teresa alltid hållit kontakt med vänner och bekanta, släkt och barndomsvänner under alla år som gått, hon hade dem över hela landet och en flitig korrespondens hade förekommit.

Det tog nästan tre mÃ¥nader för Eva att samla in allt matrial, alla brev, de hon inte kunde finna i sitt barndomshem  tog hon dÃ¥ kontakt med vänner och deras barn till sina föräldrar för att de skulle skriva ett brev med en hälsning till Teresa  till hennes bemärkelsedag, att de skulle skriva ner  lite minnen  och händelser de hade gemensamt.

En natt under arbetet av det minnesalbum som skulle bli barnens gåva till sin mamma vaknar Eva av att en man står nere vid hennes sänggavel, hon kunde förnimma att det var hennes far och han började tala.

Han bad henne ta penna och papper och skriva ner några rader som han ville hon skulle ge till sin kära hustru:

Min käraste Teresa, min hustru mitt allt.

Nu stundar snart din stora dag, du vet att det alltid har varit för mig en stor händelse när jag kunnat fira din dag, jag hoppas att under åren Du funnit glädje i de små gåvor i ord och saker som jag gett dig, men detta brev och hälsning till Dig får bli den största gåva jag ger dig. Jag hoppas Du kan finna glädje i dessa ord.

Jag följer ditt kära arbete och den omsorg du lägger ner runt barnen och barnbarnen, jag betraktar dig kära hustru med samma ömma blick som jag alltid gjort när jag levde på jorden tillsammans med dig.

Du ska dock veta att jag har det bra där jag är, men att jag besöker både Dig och barnen , mest på våra stora kalas och helger.

Jag hjälper dig att klä granen varje år. och jag kysser dig på munnen när helst jag kommer åt.

Det är inte lätt alla gånger då jag ser att du har god hälsa ännu och med raska steg rumsterar omkring i hemmet och runt till våra älskade barn.

Nu lovar jag Dig att jag ska vara vid din sida när Du blåser ut ljusen på din tårta.

Men Teresa min kära hustru, du har många år kvar på jorden, jag finns här och kommer att vänta tills vi åter möts igen. Så Du behöver inte ha någon brådska hit till mig, för jag ska inte gå någonstans.

Njut nu av Din stora dag  ..Hjärtat mitt    Din Frank 

Hela tiden Eva skrev visste hon inte om hon var vaken eller drömde, hon då och då under skrivandets stund tittade upp som hastigast och såg fortfarande gestalten av sin far vid fotänden. När hon så la ner pennan så upplöstes gestalten i tomma intet..

Eva la sig ner och hade naturligtvis svårt att somna om. Nästa morgon när hon vaknar så är den första tanken hon tänker att detta var då en en märklig dröm.

Hon tittar ner på golvet bredvid sängen och ser där det lilla anteckningsblocket och pennan där det ligger på heltäckningsmattan.

Så kommer då Teresas födelsedag och de hade ordnat en riktig överraskningsfest i lokal.

Alla stod där och väntade och hurrade när hon varsamt leddes in av dottern Eva.

Och så fick hon då det gigantiska albumet i sitt knä, hon öppnade det varsamt och där på första bladet var maken Franks brev noga nedskrivet igen av Eva.

Hon fylldes med både vemod glädje och var som i chock när hon började läsa, hon förstod ju inte riktigt först om detta var et gammalt kärleksbrev som Eva hade fått fatt i...

De sista raderna läste hon om o om igen....Hjärtat mitt   Frank.

Hon viskade frågan i örat på sin dotter:Hur visste du att pappa alltid viska dessa ord i örat på mig varje morgon?

Eva tittade med ömhet och överraskelse på sin mor och sa: Det visste jag inte mamma, men det var så pappa sa jag skulle skriva.

Teresa var så berörd så hon kunde inte just då titta vidare i detta fantastiska album fyllt med kärlek och hälsningar utan det var först efter att kalaset var över nästa dag som hon kunde sätta sig ner med sin äldsta dotter och njuta av Franks brev, och det lästes om och om igen.

Hon minns tillbaka till gårdagen då hon fick blåsa ut tårtans ljus att just då fanns Frank med bredvid henne.

44 Ã¥r fick jag ha honom hos mig, och 44 Ã¥r har nu gÃ¥tt utan honom. Han tycker visst att jag har det bra där jag är just nu och jag inte ska ha sÃ¥ brÃ¥ttom att fÃ¥ träffa honom igen, och det har han nog rätt i, jag stannar här  ett tag till tills Gud vill nÃ¥got annat och det är dags att bege sig.

Teresa hann bli över 92 år innan hon fick återse sin älskade Frank och han sitt hjärta.

Denna sida är visad 3577 gånger.