Veiten i Figgamåla

På rikssvenska säger man kanske vätten, men i östra Blekinge har den lille gråa figuren kallats veiten (samma betoning som ordet “rätten”). Rikard Svensson (född 1901) berättade för mig om detta väsen:

- Veiten den var ofarlig, men den kunde vara besvärlig om han kom i kontakt med bostaden. Det var därför Petter Olsson i Figgamåla (ligger i Rödeby socken vid järnvägen till Emmaboda) fick flytta sin torpstuga några alnar (en aln=60 centimeter) för att han skulle slippa veiten som hade sin bostad under platsen där man byggt stugan.

- Husets innevånare besvärades om nätterna av ryggvärk och andtäppa och blev svetta och trötta så att de knappt orkade stiga upp om morgonen. Det var veitens fel, eller nattmaran, som hade ridit dem så de var alldeles tröttkörda. Husdjuren hemsöktes också.Ibland kunde kon vara alldeles genomsvett på morgonen, hon var uttröttad och släppte inte ner mjölken när Ingrid skulle mjölka.

- Stugan var gammal och dålig, så han skulle ändå bygga nytt. Han hade övertagit ett gammalt torp och nu hade han gift sig med bonddottern Ingrid och hade kanske några kronor och sedan hade han en svåger som var storbonde. Det gjorde att han fick skog till virke. Han byggde ett fint hus trots att det var litet och det flyttade han då några meter. Det huset stod kvar så länge att jag minns det och var med om att riva det. Jag har fortfarande kvar en dörr som jag har i källaren.Besvären försvann i det nya huset och därför flyttade han också ladugården. Då försvann bekymren med kon också.

Denna sida är visad 3491 gånger.