I luften över U-137
Under de där dagarna när den ryska U-137 satt på grundet och låg till ankars inne på Gåsefjärden jobbade jag som pilot och flyglärare.
Flygförbud i området utfärdades direkt efter att ubåten upptäckts. Så att ta sej in där var bara att glömma. Alla telefonsamtal jag fick från journalister och fotografer om att de ville bli flugna ditut ledde alltså till intet.
Dagen då ubåten skulle "releasas" och släppas ut till sina väntande landsmän utanför territorialvattengränsen fick jag telefonsamtal från ett amerikanskt TV-bolag. De ville "what ever it COSTs" bli flugna ditut. Tyvärr var alla flygplan upptagna utom min egen lilla kärra. Den var egentligen bara till för att lära ut och träna avancerad flygning med. Och definitivt inte lämpad för att transportera bamsiga tv-kameror med sina inte mindre bamsiga , amerikanska tv-reportrar med. Så jag lämnade ett negativt besked till den brett bräkande Texasdialekten. Men han gav sej inte utan kom igen med sitt, "you may not understand, but we pay whatever you want". Desperat alltså! Klargjorde för honom situationen. Flygplanet som fanns till gatts, var definitivt inte lämpat för hans ändamål.
"Well, we take it man" kom det. 1,5 timmar senare satt vi i luften , precis utanför flygförbudsgränsen och såg hur U-137 började sin seglats ut till friheten och den ryska eskadern som väntade därute. Vädret var perfekt om även en aning skumpigt. Den minst sagt volymiöse tv-fotografen satt i vänstersitsen med sin jättekamera på axeln. Det fanns en liten sidoruta som gick att öppna. Där fick jättekamerans objektiv precis plats. Men fotografen fick sitta i en mycket obekväm ställning , vriden nästan 90 grader till vänster. För att inte tala om mej! Jag fick knöka ihop min knappt hälften så stora kropp i mitt högerhörn och försöka nå spakar och reglage så gott det gick .
Själva filmandet tog inte mer än cirka 15-20 minuter. Själv såg jag nästan ingenting av det historiska skådespelet, inträngd i mitt hörn! Sen tillbaka till flygplatsen. Har sällan sett någon ha så bråttom som denne fotograf när vi landat. Han störtade iväg hals över huvud in till presscentret i Karlskrona med beskedet att jag skulle komma in dit " to get your check".
Inte förrän jag fått höra att det amerikanska tv-teamet på 23 personer, hade specialchartrat ett flygplan. Landat i Frankfurt , chartrat ett annat flygplan där och legat på hotell här i Karlskrona i en vecka för denna bevakning. För ett inslag som skulle vara i ca 2 minuter i amerikansk tv, till en kostnad av uppskattningsvis 12 miljoner kronor! Inte förrän då skrev jag min räkning.! Den betalades utan att man blinkade något extra. Summan ska vi kanske inte orera alltför mycket om, men den var MYCKET rundlig.
Hade inte behövt jobba mer på något år kan jag väl säja!
Nils D
Denna sida är visad 2974 gånger.
Denna berättelse är skapad av:
Nils Dahlgren, 2013-09-30
Redigerad, 2013-10-24 17:31:34