En riktig chef!
Bävern
och Dykaren
En av de absolut häftigaste chefer jag någonsin haft var kapten Heieroth. Hade honom först på U-5 och sen på Dykaren. Från Dykaren har jag många goda minnen. Här följer ett par.
Vi gjorde någon slags mätningsrunda väster om Fårön . Vi
skulle gå mycket nära land. Jag stod till rors på hundvakten och någon grön fänrik stod VO på
bryggan, chefen var under däck. Av någon anledning kom dendär gröngölingsfänsriken
för nära land och vi dunsade in i några klippor med styrbords främre
horisontalroder. Upp i tornet kom Heieroth rusande och blev naturligtvis jätteförbannad. Alltnog blev det till att masa oss
in till Djurgårdsvarvet i Stockholm för att reparera. Rodret var ju helt låst mot skrovet, orörligt.
Vi blev väl liggande där några dagar och under
tiden blev det dags för nästa omgång av Tudorpokalen. Ett pris som satts upp av
torpedtillverkaren ASEA och vanns av den ubåt som nådde bäst resultat under ett
antal torpedskjutningar. Dykaren som jag låg på ledde tävlingen och det var av högsta
vikt att vi kunde komma ut och bevaka vår förstaplats. Men enligt varvschefen
skulle båten inte bli färdig i tid. Heieroth gick i taket (det uttrycket fanns egentligen
inte på den tiden!), lät oss skaffa fram kättingar och vajrar som fästes i det
trasiga rodret och i kajkanten. Sen slog han full fart back på maskintelegraferna och böjde det
bakåtkrökta rodret någotsånär rätt, eller åtminstone så mycket att det gick att
använda. Sen beordrade han losskastning, gick till havs med varvschefen stående
på kajen med knutna nävar svärande ve och förbannelse. Dykaren vann
Tudorpokalen! Vet inte vad det blev för konsekvenser för Heieroth, men en sån
kille minns man hela livet.
Han gav
mej ledigt för att jag skulle kunna delta i Marinmästerskapet i brottning. Som
jag också vann. Faktiskt tre år i rad. Hade börjat att brottas tack vare en
â€kanin†som hette Kennet Gunnarsson och kom frÃ¥n Malmö. En underbart skön
kille, som tänkte bli och också blev polis i Malmö. Stor som ett hus, med
händer som min farsas, dasslocksstorleken. Han lurade med mej till
brottningsträning på Spårvägens lokaler på Söder i Stockholm. Jag hade aldrig stått
på en brottarmatta förr och svor vid Gud att aldrig göra det mer efter första
gångerna. Men av någon underlig anledning så blev det fler gånger, och fler gånger
och fler .......! Så småningom blev det roligt och jag ställde till och med upp
i någon tävling. Fick naturligtvis fruktansvärt med stryk, ställde upp igen,
fick mer stryk, ställde upp igen – fick inte så mycket stryk. Efter något drygt
år vann jag, troligen av misstag, men ändå. Att känna segerns sötma unnar jag
alla ungdomar och varför inte gamlingar också.! Det är fanstiskt att stå där på
mattan, domaren höjer ens näve i luften: â€Segrare Nils Dahlgren pÃ¥ lindenaâ€!
Det är underbart! Senare blev det många nävar i luften!
Dykarenkommenderingen blev min tredje längsta. Totalt kom jag att stanna nästan 1 Ã¥r ombord pÃ¥ dendär bÃ¥ten, eller närmare bestämt 315 dagar. Min â€mesta†bÃ¥t, kom att bli Uttern, 496 dagar, men mer om det längre fram. Bävern kom däremellan med 361 dagar, alltsÃ¥ nästan precis ett Ã¥r.
Denna sida är visad 2986 gånger.
Denna berättelse är skapad av:
Nils Dahlgren, 2013-10-30
Redigerad, 2013-11-01 11:03:02