LOGGA IN
OM ROTBYGD

En fiskehistoria från Aspö

Mitt namn är Helge Lindkvist, född och uppväxt på Aspö.

Jag vill berätta en historia som hände mig en dag år 1952, jag var då 14 år gammal. Min mor Maria hade sänt mig till affären för att handla, som hette Kooperativa, fast vi egentligen bara sa föreningen. Jag kunde inte då låta bli att titta på alla de slags fiskedrag på väggen i affären och fick se en slöt (drag) som hette Utö. Den var blank med en röd fena där bak och blänkte såklart i mina pojkögon. När jag kom hem till min mor, frågade jag om jag fick pengar att köpa slöten, nej det hade vi inte råd med. Vi var 6 pojkar, mor och far, och hade inga pengar över. Jag gav mig inte utan tjatade och tjatade och efter mycket om och men fick jag till slut köpa min slöt, som kostade 50 öre.

Men hur skulle jag kunna fiska utan en lina. Jo, jag gick ner till Lökanabben där fiskebåtarna låg, intill låg garnahagarna där de hängde upp sina sillagarn på tork. Där fanns alltid revarband ca 0,5 m långa som användes för reparation av garnen, och jag fann flera band som jag knöt ihop till en ca 25 m lång lina. Allt var klart för en god fisketur.

Då jag träffade min kamrat Lennart Pettersson, som hade en jaktkanot förtöjd nere vid Aspömad, bestämdes att vi skulle ut och slöta. Vi tog kanoten och rodde därmed ut på sjön, vi rodde runt Aspömadviken i ca 1 timme och fick inte ett enda napp, då bli man otålig. Vi bestämde då att ro runt skäret Länsman och jag sitter där bak i båten och håller min lina, Lennart har sin lina i munnen mellan tänderna för han ror ju. Jag säger då till Lennart: Jag ska telegrafera ner till fisken och säger också "snälla lax nappa inom 1 minut". Lennart, som nyligen köpt en klocka, han var 3 år äldre än mig och tjänade pengar på sitt första jobb tittade på sin fina klocka. Det hade väl gått ½ minut då det ryckte till i min lina och vi såg en stor fisk, jag försökte trötta ut den och efter en stund fick vi se den nära relingen. Då tog Lennart jämholtet, det man styr med, och slog till laxen så att den bedövades så vi fick upp fisken i båten. Vad ska vi göra med laxen blev samtalsämnet? Lennart föreslog att vi skulle segla till Saltö Fiskhamn för att sälja laxen, men först måste vi ro hem och hämta seglet. När vi då kom hem till bryggan råkade hans föräldrar, Anders och Livan stå på bryggan, som i detta ögonblick fick se laxen ligga på tillet, golvet på kanoten. I samma ögonblick hörs hans Mor Livan uttrycka: Oj Lennart, nu är middagen räddad!!! Men då tog Lennart till orda: Det var Helge som fångat laxen och vi har bestämt att segla in till Saltö Fiskhamn för att sälja den. Då säger Far Anders: Har ni bestämt detta så ska ni göra det.

Vi satte segel och seglade därmed till Saltö Fiskhamn och sålde vår 5-kilos lax, som var värd mycket pengar i våra ögon. Pengarna delades lika och jag konstaterade att det var värt 50-öringen som slöten kostat.

Vad skulle vi göra med så mycket pengar? Jag hade hela den sommaren gått och önskat mig ett par "smartingskor", blå. Därefter traskade vi in till Fiskbron, där låg en sko och läderaffär. Jag gick in till affären och ville köpa ett par smartingskor, varvid den unga expediten tittade förvånat på mig, hon hade aldrig hört namnet på dessa skor? Hon frågade sin chef, som konstaterade att visst vi har "smartingskor" på lagret.

Denna glädje jag kände med min fiskelycka och att kunna köpa mina skor var otroligt stor, då vi barn oftats sprang barfota på sommaren.







Denna sida är visad 590 gånger.

Visa karta

Denna berättelse är skapad av:
Inga Lindkvist, 2015-12-28
Redigerad, 2015-12-28 13:04:49