Brisen i isen

Jaktubåten – Abborren.

Januari 1963. Då blev jag kommenderad till Kockums, Malmö till att hämta den första jaktubåten i Svenska Marinen. Det var helt enkelt ombyggda nummerubåtar. Man hade kapat av dom bakom dieselmotorrummet. Istället för de 2 propellrarna som satt där förut, hade man bara en enda stor propeller.

Där hade man också monterat ett magasin för ”jakttorpeder”, för att oskadliggöra andra ubåtar med. Det var nämligen det ursprungliga syftet med denhär ombyggnaden. En så kallad ”killer-ubåt”. Vill minnas att 3 nummerbåtar byggdes om och fick namnen Abborren, Forellen och Makrillen. Kan väl säja på en gång att konceptet som det så vackert heter idag, aldrig blev varken någon succé eller ens användbart. Men kanske det gav erfarenheter vid framtida ubåtsbyggen.

Såna högtravande tankar besvärade dock inte oss, när vi äntrade ombord efter bussresa från Stockholm. Några hade blivit kommenderade i förväg att fungera som kontrollanter vid bygget. Det var alltid den gängse gången, att 5-10 man av den kommande besättningen, mestadels maskinfolk men även någon däckare, fanns på plats när båten byggdes.

Denhär vintern var mycket kall. Redan i januari låg det 1 meter kärnis i Malmö hamn. Minns hur en rysk, stor fraktbåt gick på grund på ett ”isberg” i Öresund. Den låg kvar i flera dar därute eftersom kommunistpojkarna på denhär tiden vägrade ta assistans av andra än sina egna. Man kunde ju gubevars ha fått kontakt med det ” kapitalistiska eländet” i världen.

Efter att ha rustat båten och fått den gångfärdig, skulle vi ha lämnat Malmö och Kockums redan i slutet på januari, början på februari. Isen vägrade dock att släppa förrän en bit in i april. Då som först kunde vi börja gå provturer och så smått lämna Malmö. Vi ombaserade till Lysekil för djupproven i Gullmarsfjorden. Gullmarn är väldigt djup, en bra bit mer än 100 meter och dessutom väl skyddad för dels insyn, dels oväder.

Brisen i isen.

”Brisen” Nilsson, chefen ombord (varför han kallades Brisen vet jag inte) brukade ta en inspektionstur runt båten, promenerandes på den metertjocka isen. En morron när han skulle ta sin rundtur brakade han igenom isen och blev sjöblöt ända upp till huvudknoppen. Man hade kört dieslarna dagen innan, kylvattnet hade smält isen. På natten hade det lagt sej ett tunt istäcke och dito snö över vaken. Försteofficeren Klas Daggfelt råkade stå en bit ifrån med tjänstekameran. Istället för att rusa fram och hjälpa upp sin chef ur vaken, lät han kameran gå för fullt. Det blev jättebra bilder , men gissa om Brisen blev förbannad:”Hur faan kan du stå och plåta när jag ligger i vattnet och behöver hjälp”!

Jag har dendär bildsekvensen i mitt gamla album!

Daggfelt var också en härlig typ. Sportig, kvick som en vessla, vi kallade honom följdriktigt för Klas Klättermus, en dåförtiden mäkta populär barnseriefigur på TV. Jodå det fanns TV, men inte i alla hem och naturligtvis inte färg, den kom inte förrän på 70-talet.

Klas blev sedermera adjutant åt kungen och var den som sammanförde Kungen och Silvia, vår nuvarande drottning, vid olympiaden i München 1972. han ordnade också så att jag fick medverka i TV. I Bengt Feldreichs program ”Sista paret ut” i april 1959. På den tiden var jag skapligt duktig på att signalera med semaforflaggor och skulle dels demonstrera hur det gick till i TV-programmet, dels agera domare i en tävling där deltagarna skulle signalera till varandra.

Bengt Feldreich träffade jag för övrigt senare vid flyglärarutbildningen 1976 på Bromma.. Då figurerade han som provelev för oss, flyglärarelever. Bengt var ju väldigt mycket för teknik och höll i bla ”Tekniskt Magasin ” i TV i många år.

Denna sida är visad 2399 gånger.