Under mina nästan 30 Ã¥r i Kungl. Flottans ubÃ¥tsvapen, lÃ¥g vi ofta förtöjda inne i. Märsgarnsviken vid HÃ¥rsfjärden med 1:a ubÃ¥tsflottiljen, mellan vÃ¥ra övningar.pÃ¥ ostkusten.

I flottiljen ingick alla ubåtar i "första linjen".1:a och 2:a ubåtsdivisionen, med 3-5 ubåtar i varje division. Det var en mäktig syn, att se vårt depåfartyg, HMS Patricia, akterförtöjd med 3-4 ubåtar på varje sida.

Vid laddbryggan alldeles norr om låg de ubåtar som laddade sina batterier

UbÃ¥tsbasen Märsgarn , är en ö vid HÃ¥rsfjärden, Södertörn. Där fanns bla. biograf, marketenteri och buren för dom som skulle skaka galler för nÃ¥got ofog. Var HÃ¥rsfjärden ligger är väl välkänt av svenska folket efter de sÃ¥ kallade ubÃ¥tskränkningarna pÃ¥ 80-talet. UbÃ¥tshysteri är väl en bättre och riktigare benämning av vad som föregick.  

Nåväl det jag egentligen ville berätta var om Märsgarn och den mäktiga minnessten som fanns längs vägen till marka, bio och bur. En sten som minde om en fruktansvärd tragedi som hände här under brinnande krig, 1941. En tragedi som allmänt har fått namnet "Jagarolyckan vid Märsgarn". Stenen passerade man ofta och inte sällan stannade man till och studerade , nästan med vördnad , namnen på den. Namnen på dem som omkom vid JAGAROLYCKAN!

På förmiddagen den 17 September 1941 låg 1.a Jagardivisionen utom Stockholm förtöjd vid jagarbryggan vid Märsgarn. Klas Uggla låg närmast bryggan, därefter Klas Horn och ytterst Göteborg. Stockholm befann sig på Mysingen under ingående mot Hårsfjärden, där fartygschefen avsåg att förtöja utanför Göteborg omkring 1030. De vid Märsgarn förtöjda jagarna var samtliga avsläckta. Ånga erhölls från panncentralen i land och elektrisk ström från transformatorhuset intill jagarbryggan.

Vid vedettbåtsbryggan, närmast syd jagarbryggan, låg Kaparen och Snapphanen, även de avsläckta och med ånga från land. Längre sydvart låg depåfartyget Svea, ankrad och akterförtöjd. Närmast nord jagarna vid den så kallade proviantkajen låg en del trängfartyg, bland annat ångfartyget Viking. Till ankars på Hårsfjärden befann sig pansarskeppen Sverige, Drottning Victoria och Tapperheten samt lasarettsfartyget Prins Carl.

En grupp S12 ur 2.div F 2 utförde under förmiddagen annfallsövningar mot pansarskeppen. Anfallen insattes på låg höjd österifrån över Märsgarn och de därmed förtöjda jagarna.

Kl 0958 inträffade en våldsam explosion ombord på Göteborg, omedelbart följd av en likadan på Klas Horn. Det var de stridsladdade torpederna i de aktra tubställen som hade detonerat. (Söndersprängda delar från torpederna hittades efter olyckan ett par hundra meter från olycksplatsen). En häftig brand utbröt midskepps och i de aktra överbyggnaderna på de båda jagarna och brinnande olja flöt ut i Märsgarnsviken och hindrade alla försök att från sjösidan bogsera bort de brinnande fartygen och bärga den innanför liggande Klas Uggla, som till en början var relativt oskadd.

Klas Horn sjönk klockan 1010 och Göteborg fem minuter senare. Båda jagarna bröts itu och sjönk med mittskeppspartiet först och för och akterstävarna sist. Klas Uggla antändes kl 1025 av brinnande olja och sjönk kl 1115. Då jagarna legat på botten en stund detonerade de i kastare och fällare akterut placerade sjunkbomberna, varigenom akterskeppen trasades sönder, vilket senare försvårade bärgningsarbetet och den tekniska utredningen.

Vid olyckan förolyckades 33 man ur jagarnas besättningar. Att icke fler människoliv gick till spillo berodde på en rad lyckliga omständigheter. Sålunda var hälften av besättningarna på Klas Horn och Göteborg permitterade. Flertalet av den ombordvarande delen av Göteborgs besättning stod vid explosionsögonblicket o kö för läkarbesiktning på Klas Horns back och alltså i skydd av jagarens bryggkomplex. Klas Ugglas besättning hade beklädnadsvård under förmiddagen, varför flertalet uppehöll sig under däck förut i fartyget. På grund av dessa dispositioner befann sig ovanligt få människor ovan däck på jagarna, när explosionerna inträffade. Att fartygen låg förtöjda vid land bidrog även till att de överlevande utan större svårighet kunde rädda sig undan den brinnande oljan och detonationerna. Personskadorna bland de överlevande besättningsmedlemmarna var förvånansvärt små. Några blessyrer lades om i Klas Horns sjukhytt av läkare och sjukvårdare innan jagaren sjönk och ett fåtal lätt skadade fördes till Prins Carl. Såvitt känt fick inte någon allvarligt men av sina skador.

Den 10 juni 1943 gjorde fältkrigsrätten vid kustflottan följande slutliga uttalande om olyckan: "Vid överblickande av utredningsmaterialet framstår det såsom anmärkningsvärt, att explosionen i tiden sammanfallit både med att flygplanen befunnit sig i närheten av jagarna och att instruktion pågått vid aktra tubstället på Göteborg. Utredningen synes dock visa, att sannolikt ingendera av tänkbara orsaker (ofrivillig avfyrning av torped eller tappat föremål från flygplan), har med olyckan att skaffa. Som en sammanfattning uttalar fältkrigsrätten, at möjligheten av den inträffade explosionsolyckan förorsakats av en olyckshändelse av något slag, samt att särskilt på grund av antaglig orsak till olyckan icke kunnat utpekas, övervägande sannolikhet talar för att den orsakats genom uppsåtlig skadegörelse, vars förövare dock inte kunnat anträffats. Fältkrigsrätten avskriver förty målet från vidare handläggning".

Jagarna bärgades genom Neptunbolagets försorg under våren och sommaren 1942. Medan Klas Uggla utrangerades på grund av för stora skador reparerades de två övriga jagarna och Göteborg och Klas Horn trädde åter i tjänst den 18 September respektive 25 December 1943.

Källa Flottans neutralitetsvakt 1939-1954

Nils Dahlgren