Tröskning med bolagströskan

Ett av minnena från Möcklö är de höstdagar när tröskan kom till gården där jag arbetade.

Det var den så kallade bolagströskan som ägdes av bönder på Möcklö, Säby och Ramdala.

Drivkraften var en traktor av märket Case.

Jag har kört den och det var lite ovanligt för där fanns inga pedaler utan både koppling och broms var med handspakar.

Den var försedd med järnhjul men de byttes senare till gummihjul.

Den startades med bensin och drevs med fotogen och under en del av andra världskriget drevs den med gengas.

Tröskan var av fabrikatet Thermaenius och måttet var 4 fot = 120 cm.

Det tillhörde även en balpress som pressade halmen och band om 2 st. snören

Det fanns också en vagn med en agnfläkt med rör som sattes på tröskan för att blåsa i väg agnarna till sin bestämda plats.

Allt drogs efter traktorn så det var ett helt litet tåg vid flytten.

Hela tröskverket drevs av remmar som gick mellan och utanpå, helt oskyddade så det var att se upp så man inte gick mot remmarna för då fick man ordentliga brännmärken.

Det var två anställda som följde tröskan hela säsongen, en maskinist och en matare.

Det var lite dåtida status att vara en bra matare så det inte blev några avbrott.

Sädesnekarna hade redan varit lagrade i ladan så de togs ut och kastades upp på matbordet och där skars bandet upp av mataren och fördelades så det inte blev för mycket på en gång så tröskan ”storknade”.

Efter tröskningen skulle både säden och halmen bäras bort och det var ett hårt arbete.

Halmbalarna staplades in i ladan igenoch säden bars upp till det som kallades magasinet eller slindern, lite olika namn på olika gårdar, en trappa upp.

Säckarna vägde 100 kilo så det var ett dåtida mandomsprov att bära säck en hel dag uppför en knarrande trätrappa utan räcken.

Tröskdagarna bjöd bonden på mat hela dagen och det var lite tävling mellan bondmororna om att bjuda på godast mat.

När man ser en skördetröska som gör allt på en gång så är det stor skillnad på allt arbete som gjordes med skörden.

Jag började arbeta på gårdar 1950 och då fanns självbindare som drogs av 2 hästar och som slog säden och band nekar så då var allt arbete med att slå och ta upp säden och binda nekarna över.

Det förekom lite handslåtter med det som kallades att ”slå runt” det var att göra ett spår runt hela åkern så inte bindaren körde ner säden första varvet.

Efter slåttern sattes ett tiotal nekar upp till en trave och efter torkningen kördes säden , med häst ochvagn, in i ladan till det var dags för tröskningen och därefter lades halmen in i ladan igen.

Halmen användes som foder och strö till djuren och då hackades den i ett hackelseverk i några centimeter långa bitar.

Den halmen var hanterad många gånger.

Denna sida är visad 2774 gånger.