Minne från Möllebacken

En Mölleback-Unges minnen

Jag satte mig ner och tänkte på min barndom och min barndomsstad. Det finns väl knappast någon känsla mer djupt rotad än kärleken till min hemstad och de gator man lekt på, här har vi tagit våra första snubblande steg, här har vi lekt och roat oss. Här lärde jag mig cykla på mors gamla rostiga cykel och skridskorna som aldrig satt på när borgmästarfjärden låg frusen.

Där fanns skräddar-Svensson med korslagda ben på sitt bord vid fönstret.
Där fanns även fru Olsson i mjölkbutiken. När stormen tjöt uti alla vrår, då klara hon av det sociala, hon var vänlig mot gatans gubbar där fick de sitta och dela fika, när kylan knep i deras tår.

Vår rutschkana var Högabergstrappans ledstång. Min klätterställning var skyddsrumsberget.

Vi hade inget flott kaffe med TV och musik. Vi hade Solhem, där dracks en öl eller en kaffe då pratades det krig och politik.

En vinterdag på Köpmansbacken med snö och is.
Var också en rolig dag på många vis,
vi Ã¥kte pÃ¥ vÃ¥ra hemmagjorda kälkar och jagade bort sandbilen när den kom. Vi lyssnade efter spÃ¥rvagnen det hände att den plingade pÃ¥ Landbrogatan. DÃ¥ fick vi stanna upp för det ej skulle bli en krock nere vid Parkgatan..

I parken åkte vi karusell och tittade på alla som promenera
där stod även mannen med sin kamera
och ville mot betalning, oss alla fotografera.
På kvällen när månen strödde sitt silversken,
kom flottisten ner med sin Vera.

På Möllebacken fanns det mesta.
Vi hade gamla BB, där jag själv är född. Det blev senare min lekplats,barnmorskan hette fru Johansson, hon bodde på plats med sin dotter, som blev en av mina lekkamrater. Där fanns småskola, missionshus med söndagsskola för oss barn.
Lutherska missionshuset. Där var Tage och Rut Björkman söndagsskolelärare. Där fanns också den gamla mangelboden med sin vackra trädgård där gatans fruar fickmangla sin tvätt mot en liten betalning. På sommaren ordnades kanottävlingar på borgmästarfjärden, vi hade ju en kanotist Olle Hjärne.
Han lockade ner Gert Fredriksson, då satt vi barn och väntade att få hans autograf.

En Möllebacksprofil var ju vår kände Karlskrona-konstnär Erik Langemark.
På Högabergstrappan hade en annan konstnär sin Ateljé Nils Sandberg där sprang jag ofta, för att få mina teckningar betygsatta. Som vuxen gick jag konstkurs hos honom. Vi hade också en känd konstnär som ofta satt på Högabergstrappan och tog motiv Borgmästarfjärden det var Tore Nobling, hans Karlskronabilder är ju också välkända. En del av dem har jag nog suttit och tittat på när han färdigställde, till hans stora förtret. Han blev ju störd av mitt pratande. Jag fick ofta höra ” SKA DU INTE GÅ HEM” MEN DET TYCKTE INTE JAG.

Efter 1945 fanns det i affären Toy tuggummi och bananer det gav ju oss ungar nya vanor. Allt kom ju från Amerika, en glasspinne 50 öre eller en liten rund 25 öre kunde man inhandla i en lucka i väggen ner där museet finns nu vid fiskebron, det var nu en höjdpunkt. Men allra var om man hade penar att köpa glass hos tant Holgersson nere vid Parkgatan där fick man mycket sin peng, hon var alltid så snäll, Det fanns också en korvgubbe nere vid Appareljen vid parken, han stekte sin korv på ett fotogenkök och stekte i riktigt smör.

Än en gång vill jag vandra i min fantasi och drömma om barndomens lekar. Vi kunde ju alla leka med små medel.
Det mesta var ju hemsnickrat och hemsytt av mor och far.

Så hade vi det då! Hur fick vi det sen? Det hade varit roligt att veta.
                                                                                                            Mainy Larsson

                                Ã…r 2013 är Mainy idag ca 75 Ã¥r

 

 

 

 

Denna sida är visad 3267 gånger.